Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uttalanden om E. B. af bibelkvinnor och andra, som stått henne nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
sade hon till mig: »Låt dig icke öfvervinnas af det
onda, utan öfvervinn det onda med det goda». Detta
var hennes valspråk för den vintern.
Mången har trott, att Elsa Borg i fråga 0111 det
materiella var en opraktisk kvinna. Själf gaf hon sig
icke ut för att i detta stycke något vara, men jag
insåg snart nog hennes praktiska anordningar. Då jag
i ett och annat var villrådig, talade jag alltid med
henne därom. Så bådo vi Gud tillsammans, och alltid
hade hon ett godt råd att gifva. Såg hon, att det
lyckats väl, brukade hon säga: »Ja, ser du: en blind
höna hittar också ett korn.» Sedan tackade hon Gud.
Hennes barnsliga glädje vid öfvervinnandet af
hvardagslifvets små förtretligheter framträdde oförtydbart och
verkade upplifvande på oss alla. En gång var tyget på
en soffa sönder, och det blef tal om att kläda om hela
soffan. Men hon tyckte, det blef för dyrbart, och
undrade, om den inte kunde lagas och hålla ännu någon
tid. Vi gjorde ett försök, och det gick bra. Det var
en sann tillfredsställelse att se hennes tacksamma glädje
öfver denna lyckliga utgång. Ofta, då hon därefter
satte sig i soffan, tackade hon Gud för sin vackra
soffa. Ett uttryck, som hon älskade att använda, var:
»Vi skola inte glömma att tacka», sa’ dalgossen.
Af Gud väntade och mottog hon städse hjälpen.
Inför honom framlade hon alla bekymmer, äfven då
penningebrist och dylikt förekom. Man kunde då få
höra ord sådana som dessa: »Käre Gud, du har själf
sagt: ’Våren ingen något skyldige’. Du är ju Fader!
Hjälp oss att icke vanära ditt namn! Vi breda ut våra
angelägenheter inför dig! Vi äro dina, och verket är
ditt. Hjälp oss för ditt namns skull! Amen, det skall
så ske!» En dag sade hon: »Jag är tacksammare för
vissheten, att Gud har mina förråd i förvar, än om jag
hade pengarna i min låda.»
En dag, då hyran skulle betalas, hade inga pengar
kommit, men ändå sade hon på morgonen: »Såsom
fattiga och dock många rika görande; såsom intet
hafvande och dock allting ägande.» Hon kom heller icke
på skam. Alla skulder blefvo betalda i rätt tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
