Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetet i Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Fosterlands-Stiftelsen alla år lämnat skrifter till
gratisutdelning. Och att skriftspridningen icke varit förgäfves,,
därpå har hon haft flere exempel. Se här blott ett.
En liten skrift af Rosenius, »För sent», föll för omkring
5 år sedan i händerna på en ung flicka. Hon vaknade
upp öfver nödvändigheten af att vara redo och talade
härom med en af kamraterna. Båda lämnade sig åt
Gud och hafva sedan vinnlagt sig om att vandra troget
inför honom.
Sommaren 1890 sammanträffade syster M. med
prosten J. Vahl. Han förebrådde henne helt vänligt
för att hon ej besökt äfven hans trakt. »Vi präster»,
sade han, »kunna icke nå de svenska flickorna. De
komma aldrig i kyrkan. Finns det icke flera
bibelkvinnor, så att en till kunde kallas?» Han talade sedan
med kronprinsessan, och resultatet blef, att »Inre
missionen» också åtog sig en bibelkvinnas underhåll samt
fortsatte därmed 16 somrar.
Ar 1896 gjorde fröken Borg ett besök i Danmark.
Syster M. berättar härom:
Det var en stor glädje för mig och min kamrat att
få samla flickorna och höra vår älskade föreståndarinna
tala lifvets ord till dem.
Första mötet hölls på Lolland i Abbed
folkhögskola, som välvilligt upplåtits. Flickornas husbönder
hade låtit dem bli fria så tidigt, att vi kunde samlas
redan kl. 7 e. m. Ett hundratal kommo. Just som vi
voro samlade, kom värdinnan från den herrgård, där vi
gästade, och sade, att hennes man och prosten Lund
anländt, samt att de önskade få vara med, men att hon
sagt, det mötet vore endast för fröken Borgs »piger».
»Då», hade prosten svarat, »kunna v.i ju få vara
hennes drenge». Fröken Borg gick in härpå »med villkor
att de icke satte sig så långt fram, att hon såg dem.»
Godsets ägare hade sörjt för att salen var festsmyckad
Svenska och danska flaggor hängde äfven på väggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
