Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 2 - Effect of Non-slandard Surge Voltages on Insulation, by Sune Rusck - Mätproblem vid stötprov på transformator, av J Fryxell - Stötprov på elektriska maskiner, av J K Jacobsen - Krypvägslängd och isolationshållfasthet för nedsmutsade isolatorer, av S G
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
As all the experiments were carried out with time
lags less than 4—5 us it can not be expected that the
calculations will give a correct value of the
breakdown voltage if the time lag in an actual case is very
long, which also was noted at the tests. The use of
the equations given in the paper is consequently to
be restricted to such cases, where the voltage during
the first microseconds is of interest. Such a case is
for instance obtained if the protective range of a
lightning arrester is to be estimated.
Conclusions
1. The instantaneous velocity of the leader stroke is
a function of the applied voltage and the length
of that part of the gap which is not overbridged
by the leader.
2. The time lag as well as the breakdown voltage
of the gap for a voltage varying with the time
may be precalculated with the help of the
velocity of the leader stroke.
References
1. Saxe, R F, Meek, J M: The Initiation Mechanism of Long Sparks
in Point-Plane Gaps. IEE Proc. Part C 102 (1955), 221—230.
2. Park, J H, Cones, H N: Surge Voltage Breakdown of Air in a
Nonuniform Field. Journ. of Research of the National Rureau of
Standards 56 (1956):4, 201—224.
3. Akopian, A A, Larinov, V P, Torosian, A S: On Impulse
Discharge Voltages Across High-Voltage Insulation as Related to the Shape
of the Voltage Wave. Cigré report 411, 1954.
4. Jones, A R: Evaluation of the Integration Method for Analysis
of Non-Standard Surge Voltages. AIEE Trans. 73 (1954) Part III-R,
984—990.
Mätproblem vid stötprov på transformator. Kunskap
om spänningsfördelning och spänningar till jord vid
stötprov på transformatorlindningar erhålles genom
stötföljds-mätning med några hundra voit. Problemet att erhålla
tillräckligt låg kapacitans till jord vid uppmätning av
spol-spänningar löses genom användning av en speciell
kapacitiv spänningsdelare.
När spänningsfördelningen är känd kan man genom prov
på olika ledarisolation och ledaravstånd dimensionera
lämpligt lindningsutförande. Dessa prov måste utföras med
den aktuella stötformen, dvs. med halvvärdetider på 1—
5 n-S. En överslagssträcka som innehåller olja har nämligen
högre hållfasthet för kortvariga spänningsstötar än för
långa stötar.
För uppmätning av stötspänningen användes varm- eller
kallkatodoscillograf, av vilka den senare förordas på grund
av finteckning, robusthet och möjligheter till flera strålar
i samma enhet. Ingenting sägs då om att man ofta önskar
olika sveptid för de olika oscillogrammen, eller att en
kallkatodoscillograf är betydligt långsammare att arbeta
med än en varmkatodoscillograf.
Av olika spänningsdelare föredrar författaren den
kapacitiva, eftersom han anser att en resistiv spänningsdelare
ej får vara högohmigare än några få kiloohm, vilket är
för lågt om en halvvärdetid på 50 |xs skall erhållas.
Av olika metoder för felindikering vill författaren inte
vara utan den elektroakustiska indikatorn. Hur han lyckas
få plats med den och tilledarna i transformatorn förmäler
icke artikeln.
Slutligen anser förf. att stötproven är så pass
komplicerade att de endast bör utföras som typprov. Detta är
tvärt emot vad många andra poängterar (B Ganger i
Scien-tia electrica 2 (1956): 3, s. 116—28). J Fryxell
Stötprov på elektriska maskiner. Internationella och
svenska normer föreskriver icke något stötprov för
elektriska maskiner. Frågan är dock ständigt aktuell och den
finns för närvarande upptagen på IEC:s arbetsprogram. En
av de många frågor, som först måste lösas för att man på
allvar skall kunna diskutera ett normenligt stötprov är
frågan om hur pass farligt ett stötprov får anses vara för
en elektrisk maskin.
I ETZ lämnar Bodo Kern, Berlin, en redogörelse över
ämnet "Ober das Eindringen von Stosspannungen in
Wick-lungen elektrischer Maschinen und die Beanspruchungen
der Isolierung". Vid undersökningen har olika
växelströmsmaskiner utsatts för en- och trepoliga stötar med en
varaktighet av 1/50 lis samt även för stympad stöt. Härtill
kan anmärkas att endast maskiner direkt anslutna till
luftledning utsätts för dylika stötar. Vid en normal
generator-transformator koppling Y/A sker som bekant ingen
induktiv överföring av en trepolig stöt, och en
övertransformerad enpolig stöt fördelar sig med lika spänning av
motsatt polaritet på två faser, medan den tredje fasen
förblir spänningslös.
Vid stötvågors inträngning i lindningen spelar kopplingen
mellan geometriskt närbelägna lindningsdelar en stor roll.
Inducerade vågor kan härvid för vissa lindningstvper
medföra att spänningen inuti lindningen överstiger
stötspänningen.
Inflytandet av rotorns närvaro undersöktes på en
asynkronmotor. För denna maskin visade sig
isolationspå-känningarna vara icke mindre än 50 %> större utan rotor
än med. Orsaken härtill är att härvsidornas egen- och
ömsesidiga impedanser är starkt beroende av rotorns
närvaro. För maskiner med större luftgap är skillnaden
mindre.
Stötprovet ger de största påkänningarna på härvändarna
där spänningen mellan närbelägna härvändar kan överstiga
toppvärdet av den pålagda stötspänningen. Detta måste
uppmärksammas eftersom den svaga punkten i en maskins
isolation ofta är härvändarna.
Vid en maskin med fri nollpunkt blir
isolationspåkän-ningarna störst vid en trepolig stöt på grund av den
reflexion man får i nollpunkten. En relativ spänning om
maximalt 174 % erhölls i nollpunkten. Försök med
stympad stöt på en asynkronmotor visar, att genom
stympningen endast ingångsspolen utsättes för större
isolations-påfrestningar än vad som uppkommer vid en full stöt
(B Kern i ETZ-A 1 dec. 1957 s. 849-858)-.
J K Jacobsen
Krypvägslängd och isolationshållfasthet för
nedsmutsade isolatorer. Emedan ytöverslag är beroende av
den energi som på ytan omsätts i värme, kan man
förhindra att delurladdningar utvecklar sig till fullständigt
överslag genom att höja motståndet på ytan, dvs. man får
öka krypvägens längd. En ökning av krypvägen vid
oförändrad totallängd på isolatorn medför ändring av
isola-torns form, vilken även påverkar isolationshållfastheten.
Enbart krypvägens längd räcker därför ej som mått på
isolationshållfastheten för nedsmutsade isolatorer.
För att bestämma isolationshållfastheten har ett
mätför-farande använts, som ger hållspänningen som funktion av
ytans specifika ledningsförmåga vid artificiellt
nedsmutsade isolatorer. Metoden är reproducerbar så till vida, att
mot varje hållspänningsvärde svarar en viss
ledningsförmåga. Det blir således möjligt att genom jämförelse
mellan hållspänningskurvorna för olika isolatorer värdera
dessas hållfasthet mot ytöverslag. Det kan antas att denna
rangordning består om isolatorerna används under lika
yttre betingelser.
Vid provningen besprutas isolatorerna med ett tunt och
jämnt skikt av känd sammansättning. Skiktet
genomfuktas på ett mätbart sätt i ett klimatiserat högspänningsrum.
Ledningsförmågan mätes när skiktet är genomfuktat och
provspänningen pålägges när ledningsförmågan har sitt
största värde. Spänningskällan måste ha tillräcklig effekt
för att hålla spänningen konstant under provet.
ELTEKNIK 1958 1 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
