Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 3 - Val av isolationsnivå i nät innehållande långa högspänningsledningar, av Gottschalk von Geijer, Bo Holmgren och Gunnar Jancke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 10. överspänningsfaktorer uppmätta vid brytning av
tomgående och reaktorbelastade transformatorer.
För varje brytare visar den första stapeln
överspänningsfaktorn på stationssidan och den andra
på transfcrmatorsidan. Beteckningar se fig. 9.
Diagram of overvoltage factors measured on
interrupting a reactorloaded or unloaded transformer.
tioner används, blir det därför fördelaktigt att välja
en isolationsnivå för transformatorer,
samlingsskenor och därtill anslutna apparater och en annan
högre nivå för ledningar och till dessa anslutna
apparater, vilka i allmänhet består av
mättransformatorer, strömbrytare och vissa frånskiljare.
Isolationen i stationer
För den första kategorin, här kallad stationen,
erhålles vid brytning i bortre änden av en ansluten
ledning en spänningsstegring till följd av
lastfrån-slaget enligt fig. 4, 5 och 6. Har brytningen orsakats
av enfasigt jordfel, ökas spänningen i de friska
faserna med högst 11 %. Det är att märka att kurvorna
i fig. 4, 5 och 6 gäller såväl när ledningen förblir
ansluten i den ände, från vilken energitransport sker
i ostörd drift, som när ledningen förblir ansluten i
den mottagande änden. Som tillgänglig
kortslutningseffekt bör räknas med det minsta värde, som under
rimliga antaganden kan förekomma i samband med
antagen ledningsbelastning. Bidrag till
kortslutningseffekten från den brutna kraftledningen får givetvis
ej medtagas.
Seriekondensatorer utövar ett ej försumbart
inflytande på spänningsstegringen. Så snart en stor effekt
skall överföras på en lång ledning, bör dess
seriekondensatorer vara inkopplade, vilket givetvis är
önskvärt även ur stabilitetssynpunkt. Om de skulle
bli automatiskt förbikopplade i samband med
jordfelet, leder detta till en blygsam spänningssänkning
i den anslutna änden om högst 2 %.
Utöver de här redovisade spänningshöjningarna
kan dylika förekomma genom drift med högre
systemspänning, frekvensstegring och olika
driftspänning i de båda ledningsändarna. Som tidigare visats
medför brytning i den ände, där driftspänningen är
högst, en något lägre spänningsstegring i ansluten
ände. Detta är fördelaktigt, då ju normalt
kortslut-ningseffekten är lägst i mottagande station, där
samtidigt driftspänningen även normalt är lägst. Vi
räknar med att den driftfrekventa
spänningshöjningen kan totalt höjas 10 % genom här angivna
faktorer.
Om en ledning med längden L = 400 miles är
okompenserad, dvs. a. — 0 % och överför P = 400 MW vid
400 kV driftspänning, blir spänningen till jord i
frisk fas maximalt 545 kV, om ledningen brytes för
jordfel och kortslutningseffekten i den anslutna
änden är Psc — 1 000 MVA. Detta värde kan väljas som
släckspänning för stationens avledare, varvid dessas
skyddsnivå skulle bli ca 1 500 kV och erforderlig
isolationsnivå ca 1 700 kV. Antar vi i stället P — 600
MW, a = 50 % och Psc = 2 000 MVA blir spänningen
380 kV och erforderlig isolationsnivå ca 1 300 kV.
Man kan minska den i första exemplet
erforderliga isolationsnivån genom att ansluta en
shuntreak-tor till ledningen. Med en 100 MVA reaktor i öppna
ledningsänden sänks kravet på isolation med ca
15 %. I ett storkraftnät ökas vanligen
kortslutningseffekten med tiden genom att nya anläggningar
ansluts till nätet. Man kan härvid antingen reducera
kravet på isolationsnivå i begynnelsestadiet medelst
reaktorer, eller utföra anläggningen med hög
isolationsnivå och utnyttja möjligheten till ökad
driftspänning i ett senare stadium.
Man kan givetvis även undvika extremt långa
ledningssektioner i första stadiet och införa en
mellanstation. Med L = 300 miles, P = 400 MW, a = 0 %
och Psc = 1 000 MVA blir spänningen till jord i frisk
fas maximalt 435 kV.
Om vi antar att isolationens hållfasthet mot
kopplingsöverspänning utgör 80 % av stöthållspänningen,
kan vid brytning i den ände, där ledningen sist är
ansluten, tillåtas en kopplingsöverspänning om
maximalt ca 1,8, om den ej skall skärpa kraven på
isolationen. I nät med långa ledningssektioner bör man
därför använda återtändningsfria strömbrytare för
ledningarna. Sådana av tryckluftstyp har länge
funnits tillgängliga i marknaden och nu konstrueras på
flera håll även återtändningsfria oljebrytare. Även
återtändningsfria brytare kan ge överspänningar vid
brytning av tomgående eller reaktorbelastade
transformatorer. Dessa kan dock omhändertas av avledare
utan att dessa förstöras.
De transienta insvängningsförloppen blir
jämförelsevis små i den anslutna änden.
Isolation för ledningar
I den öppna ledningsänden blir
spänningsstegringen avsevärt större och speciellt gäller detta, om
jordfel föreligger nära denna ände. Härtill kommer att
ledningen måste räknas som okompenserad, om dess
seriekondensatorer förbikopplas automatiskt vid
jordfel. Spänningsstegringen reduceras ej genom
korona, då denna samtidigt som den ger en aktiv
belastning även ger ökad kapacitans.
För P = 400 MW, a = 0%, L = 400 och Psc =1 000
ELTEKNIK 1958 1 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
