Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 4 - Alternativ numerisk fourieranalys av anodströmpulser i C-steg, av Per-Olov Leine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alternativ numerisk fourieranalys av
anodströmpulser i C-steg
CivilingeJijör Per-Olov Lei/ie,
Inst. för radioteknik, KTH
621.375.1
At an extreme calculating of class C-stage amplifiers
a Fourier-analysis of real anode and grid current
pulses is necessary. As connected circuits maintain
sinusoidal voltage, a numerical integration of the Va
■—Vg-diagram is favourable, because in this case the
operating path is a straight line. By choosing suitable
points for reading off, the numerical integration is
reduced to a straight summing up of the observed
current values, which sum is multiplied with a
suitable number, e.g. 1/10. The different
Fourier-coefficients thus require separate reading off sequences,
which is easily obtained by using an adjustable
scale. The method is of importance, when a great
number of calculation variants are to be analysed.
Vid dimensionering av C-steg, ansättes vanligen
vissa primärdata, som t.ex. strömvinkel, toppström,
bottenspänning m.m., varur andra för
dimensioneringen behövliga data beräknas. Dessa beräkningar
kan med god approximation genomföras enligt den
metod, som Terman anger på sid. 444 i "Radio
Engineers’ Handbook", årgång 1950. Metoden enligt
Terman m.fl. bygger på utförda fourieranalyser av
vissa givna överföringsfunktioner — enkla polynom.
Metoden ger tillräcklig noggrannhet för normalt
förekommande fall, samtidigt som räknearbetet är
relativt lätt. För en extrem dimensionering är man dock
tvungen att utföra en fourierserieutveckling av
verkliga anodströmpulser. För det fall, då anslutna
avstämda kretsar upprätthåller sinusformiga
spänningar på galler respektive anod och dessa spänningar
ligger i fas, är det förmånligt att arbeta i ett
Va—Vg-diagram, i vilket man erhåller en rät arbetslinje,
fig. 1. För lösande av fourierkoefficienterna
utnyttjas vanligen numerisk integration. Vid denna
numeriska integration liar man ganska stor frihet att
välja intercept i den fria variabeln och många olika
varianter existerar, dock är metoden med jämna
tidsintercept den vanligast förekommande. Nedan
skall en variant av numerisk integration visas, i
vilken det siffermässiga arbetet reducerats. Tyvärr
medför metoden att ett ökat antal avläsningspunkter
erfordras, men det merarbete som följer härav, kan
dock underlättas om en "harpa" tages till hjälp.
Numerisk fourierintegration, med jämna
tidsintercept — jämn vinkelindelning — utföres på så sätt
att för en viss sekvens av tidsvärden avläses den
momentana anodströmmen respektive gallerström-
men. Avläsningspunkterna erhålles ur
Va—V^-dia-grammet medelst en hjälpkonstruktion eller bättre
med utnyttjande av en harpa. De avlästa
strömvärdena multipliceras med viktsfaktorer och adderas,
varvid den önskade fourierkoefficienten erhålles.
Viktsfaktorerna är beroende av vilken koefficient,
som sökes. I den alternativa metod, som skall visas
nedan, sökes en sådan tidssekvens att alla
viktsfaktorer blir lika för samtliga avläsningspunkter. För
likströmskomponenten respektive första deltonen är
det härtill möjligt att ansätta ett lämpligt värde på
viktsfaktorn, som t.ex. 1/10 eller 1/20. Detta enkla
val av viktsfaktor är möjligt på grund av att
strömvinkeln i klass C-drift understiger 180°. I denna
metod med fasta viktsfaktorer är man tvungen att
utföra olika avläsningar, beroende på vilken
fourier-koefficient som sökes. Detta medför en ökning i
antalet avläsningspunkter, när flera
fourierkoefficien-ter önskas. Ökningen i antalet avläsningspunkter är
dock inte fullt så stor, som en första anblick ger vid
handen, emedan nu ingen viktsfaktor går inot noll
vilket betyder att avläsningsvärdet har ringa vikt för
en speciell fourierkoefficient. För en given
integrationsnoggrannhet kan man nöja sig med ett lägre
antal avläsningspunkter per fourierkoefficient.
Oberoende av om man arbetar med jämna
tidsintercept eller med fasta viktsfaktorer i den numeriska
fourierintegrationen bör man utnyttja en harpa för
erhållande av erforderliga avläsningspunkter. Detta
är möjligt emedan avläsningspunkterna utgör en
punktsekvens på den räta arbetslinjen i
Va—V^-dia-grammet. Ändrar arbetslinjen längd, kommer alla
punkter att företa en linjär förflyttning (sträckning).
Man kan tänka sig två typer av harpor, dels en
cirkelharpa, fig. 2, dels en harpa bestående av ett graderat
gummiband. Då ett flertal dimensioneringsvarianter
skall undersökas, är tillverkningen av dessa
hjälpmedel en väl utnyttjad tid.
Nedan skall de olika tidssekvenserna sökas och
tidssekvenserna överföras till punktsekvenser,
liggande på en normerad arbetslinje (—1<Z<1).
Ytterpunkterna Z *= + 1 respektive —1
representerar i Va—Vø-diagrammet punkterna (Vamin, Vgmax)
respektive {Vamax, Vgmin). Det är min bestämda
uppfattning att dessa båda punkter är mer signifikativa
vid en extrem dimensionering än punkterna {Vamin,
Vgmax) och {Va o, Vgo), som vanligen ansättes.
Motivet är att punkterna Z = ± 1 utgör arbetslinjens
ELTEKNIK 1958 1 1 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
