Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 11 - Intermittent mätning utan hackare av små likströmseffekter nära brusgränsen, av Lennart Brandqvist - Resnatronen som högeffektförstärkare vid 200 MHz, av B P
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 10. Schema för mätförstärkaren.
Measuring amplifier according to the principle discussed in the article.
det sig inte att välja rör med lågt ekvivalent
brusmotstånd, vilket bara skulle strida mot ett praktiskt
krav på hög stegförstärkning. Dubbeltrioden 12 AX 7
(ja = 70) valdes av dessa skäl som ingångsrör. En
motivering för valet av en dubbeltriod är att en
sådan ger hög stegförstärkning per rör. Det var också
opraktiskt att använda pentoder på grund av de stora
erforderliga tidkonstanterna i
skärmgalleravkopp-lingarna. Förstärkaren är bestyckad med ytterligare
en dubbeltriod 12 AU 7, kopplad som en
konventionell push-pull rörvoltmeter. Det gemensamma
katod-motståndet är så valt att rörhalvorna får sina
normala gallerförspänningar. Detta ger anledning till att
stegen inte blir fullt symmetriska. Det finns dock
ingen anledning att göra detta steg stabilare (t.ex.
med ett stort katodmotstånd till en minusspänning)
än den övriga förstärkaren.
Som icke-linjära element i mellanstegskopplingen
har använts kiselkarbidmotstånd (m — 4, k = 10 °
siemens). En kompromiss mellan volym och
kapa-citans ger 8 ^F papperskondensatorer i plåtbägare
för mellanstegskopplingen.
Mätresultat
Vid dimensionering av förstärkaren eftersträvades
en jämn fördelning av de uppträdande störningarna.
Ingen speciell störning skulle i onödan pressas i
förhållande till de andra störnivåerna, då ju detta
endast innebär slöseri med material. Känsligheten
begränsas likvärdigt av fladdereffekten och mikrofonin
till ca 3 • 10"13 W spårbar effekt.
Då bandbredden för förstärkaren är ca 40 Hz,
kommer brusgränsen att ligga vid 2 10~1B W Den
spårbara effekten är således ca 15 000 gånger den
teoretiskt mätbara effekten. Detta är en mycket god
känslighet vid en likspänningsmeter utan hackare då
man inte här, som vid hackarförstärkare, har
möjlighet att förbättra signalbruskvoten med
fasdetek-tor och integration av signalen under lång tid.
Spänningar ned till 1 mV (över 1 Mß) mätes mycket
stabilt. Instrumentets uppgång sker snabbt. Därefter
tycks visaren stå alldeles stilla som vid en vanlig
likspänningsmeter. Detta varar under en tid av
3—4 s, varefter utslaget sakta synes avtaga. Vid en
påföljande mätning måste förstärkaren ha en viss
återhämtningstid, ca 10 s, då man vid frånkopplingen
får ännu ett språng som måste dämpas ut fullständigt
före nästa mätning. Vid vanliga intermittenta
mätningar av likspänningar, som ofta förekommer, är
detta emellertid ingen väsentlig nackdel.
Slutord
En svaghet med den nuvarande konstruktionen är
den förhållandevis höga glödeffekt, ca 4 W, som
förstärkaren förbrukar. Instrumentet blir därför mindre
lämpat för portabelt bruk. Det är dock inte uteslutet
att konstruktionen kan utvecklas så att det blir
möjligt att använda transistorer. Det måste då bli en
fråga om överföring av likspänningen under kortare
tid, varvid en minneskrets måste anslutas till
utgången för att lagra information under den tid, som
är nödvändig för en visuell observation. Dock måste
beaktas att ett minne försämrar tillförlitligheten av
informationen. Vid en plötsligt uppträdande
störning kan inte minnet skilja denna från signalen utan
ger den intet ont anande observatören ett felaktigt
värde.
Kesnatronen som högeffektförstärkare vid 200 MHz.
Resnatronen är ett elektronrör av tetrodtyp, vars
tillhörande kretsar och avstämningsanordningar är belägna
innanför vakuumhöljet. De första arbetena med
resnatronen påbörjades redan för ca 20 år sedan, då den provades
som oscillator. Den har i flera sammanhang visat sig
vara ett utmärkt högeffektrör och användes under andra
världskriget som brusmodulerad CW-störsändare.
En märklig vidareutveckling av en resnatronförstärkare
för 200 MHz har nyligen slutförts. Vid projekteringen av
en linjär protonaccelerator uppstod behovet av ett rör,
som vid denna frekvens kunde lämna pulseffekter av
storleksordningen megawatt. Eftersom klystroner ej är
lämpliga vid den aktuella frekvensen, beslöt man att
konstruera en lämplig resnatron. Resultatet blev ett rör
med imponerande dimensioner och framför allt goda
elektriska data. Höjden är 4,5 m, vikten 2,5 ton, glöddata
7 000 A och 6 V, anodspänningen 70 kV, anodströmmen
1 166 ELTEKN I K 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
