Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 2 - Spänningsstabilitet och reaktiva effektförhållanden vid inkoppling av långa 400 kV-ledningar, av Lars Gustafsson och Lars Norlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett utdrag av beräkningsresultatet visas i tab. 1. Av
denna framgår bl. a. den i vissa fall avsevärda
spänningsstegringen samt inverkan av en ändring av
omsättningen på upptransformatorn från 340/16
kV till 400/16 kV. Dessa omsättningar svarar mot
lindningskopplarens två ändlägen.
Även den därnäst i drift tagna 400 kV-ledningen
Kilforsen—Enköping, kunde spänningssättas med
öppen ledningsända i Enköping från en enda station.
Kilforsen.
Ledningen Midskog—Göteborg, som skulle tagas
i drift under hösten 1956, visade sig vid beräkning
få så stor kapacitiv generering på grund av sin
stora längd, att ledningen inte skulle kunna
spänningssättas med öppen ledningsända i Göteborg
från enbart Midskog. Vidare kunde man inte —
varken vid normala driftkopplingar eller vid
störningsåteruppbyggnad — räkna med att kunna
disponera de befintliga reaktorerna i Göteborg vid
inkoppling av ledningen, då dessa reaktorer är
anslutna till systemtransformatorns 20 kV-sida och
transformatorn mycket väl kan vara oumbärlig för
driftens upprätthållande på det västsvenska
kraftnätet samtidigt som ifrågavarande 400 kV-ledning
är ur drift, fig. 4.
Det insågs emellertid att även en inkoppling till
— eller ensidig brytning från — ett helt eller
reducerat nät skulle kunna medföra väsentliga risker
för självmagnetisering och instabilitet för vissa till
nätet infasade maskiner, om inte före inkopplingen
tillsetts att tillräcklig maskin- och reaktoreffekt
anslutits till nätet samt att magnetiseringen av de
kritiska maskinerna var den lämpliga. Det är emellertid
av mycket stort ekonomiskt värde att i
vattenkraftstationer stoppa aggregat för besparing av
tomgångs-vatten, då vattenföringen minskats till ett sådant
värde att detta är möjligt. Under nattid blir
således antalet aggregat, som är infasade till nätet,
betydligt mindre än under dagtid. Vissa större
aggregat bör dock hållas i gång för störningsberedskap
och då icke minst för att säkra konsumtion av
reaktiv effekt vid ensidig utlösning av någon lång 400
kV-ledning och för att möjliggöra snabb
inkoppling. Start av stoppade aggregat innan en
störningsåteruppbyggnad påbörjas, anses i allmänhet ta för
lång tid vid ledningar med denna vitala betydelse.
Tidigare kunde viss station lätt utväljas för
beredskap för viss ledning, men i och med tillkomsten
av den speciellt långa ledningen blev kravet på
beredskap och marginal för plötslig konsumtion av
reaktiv effekt större och kunde inte lokaliseras till
en enda station utan samtliga till 400 kV-nätet då
anslutna stationer blev berörda. Vidare fick det
anses som troligt att, vid ett fullständigt sammanbrott
av storkraftsystemet, ledningen Midskog—Göteborg
skulle kunna komma att spänningssättas från ett
system av aktivt obelastade stationer.
Av det sagda framgår, att å ena sidan stod kravet
att säkerställa inkopplingen av ledningen genom att
ha så många maskiner som möjligt infasade och å
andra sidan önskan att i största möjliga
utsträckning kunna stoppa aggregat för vattenbesparing.
För att utröna inkopplingens inverkan såväl på
nätet som på vissa system av aktivt obelastade
stationer samt för att kunna bestämma det
minimi-system med hänsyn till antalet infasade maskiner
Fig. 4. Huvudschema för Midskogs kraftstation och
Göteborgs 400/130 kV-transformatorstation.
Main diagram of the Midskog power station and
the Gothenburg 400/130 kV transformer station.
till vilket inkopplingen riskfritt skulle kunna ske,
utfördes före idrifttagningen mätningar på nätmodell.
Nätmodellmätningar
De på nätmodellen gjorda mätningarna kan indelas
i tre grupper, nämligen
1) Spänningssättning av ledningen
Midskog—Göteborg från en eller två generatorer i Midskog vid
alla tänkbara reaktorkombinationer i Midskog och
Göteborg ocli vid gynnsammaste läge på
lindnings-kopplaren för systemtransformatorn mellan 400 och
200 kV i Midskog.
2) Spänningssättning av den i Göteborg brutna
ledningen Midskog—Göteborg från en grupp stationer
med aktivt obelastade generatorer. De stationer som
härvid ingick i gruppen var Midskog,
Storfinnfor-sen, Kilforsen och Harsprånget.
3) Spänningssättning av den i Göteborg brutna
eller reaktorbelastade ledningen Midskog—Göteborg
från nätet i Midskog vid olika driftläggningar på
nätet ocli vid låg aktiv last på generatorerna.
Mätningarna enligt 1) bekräftade de för hand
gjorda överslagsberäkningarna att det inte var möjligt
att spänningssätta ledningen i tomgång från
Midskog.
Mätningarna enligt 2) och 3) utfördes efter det
att den önskade nätbilden uppkopplats och
modellen balanserats så att önskade aktiva och reaktiva
effekter samt spänningar erhållits. Dessa
inställningar, som ju är avgörande för vad som skall ske
under insvängningsförloppet efter inkopplingen,
kan variera inom vida gränser. De föregicks därför
av en genomgång av vilka fall, som med största
sannolikhet skulle kunna inträffa i praktiken.
Sedan modellen balanserats och spänningarna
bakom generatorernas övergångsreaktanser, på
generatorskenorna, i kompounderingspunkterna samt
ELTEKNIK 1959 1 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
