Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 2 - Brytarprov med transformatorhaveri, av S G
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brytarprov med transformatorhaveri
I den danska transformatorstationen Glentegård för 132
kV misstänktes några oljeminimumbrytare utan
dämpmot-stånd förorsaka höga kopplingsöverspänningar vid
brytning av tomgående 132 kV kablar. För att undersöka
detta utfördes under januari 1958 fältprov i samarbete med
Kungl. Vattenfallsstyrelsen.
Provbrytarna var utförda för 150 kV och 800 A. Vid
provserierna 1—3 användes en brytare från 1919 med en
brytförmåga av 2 500 MVA och i serierna 4—5 en brytare
från 1952 för 3 500 MVA. Provsystem och provresultat
framgår av fig. 1.
Fasspänningarna på båda sidorna om brytaren samt
spänningarna över polerna registrerades fotografiskt med
en 10-strålig katodstråleoscillograf. Den tionde strålen
användes för tidsmarkering. Filmhastigheten var ca 5 m/s.
Med en slingoscillograf för 12 slingor mättes
fasströmmarna, fasspänningarna på båda sidor om brytaren samt
utlösningsimpulsen. Filmhastigheten var här ca 1 m/s.
Strömmarna togs från de ordinarie magnetiska
strömtransformatorerna och spänningarna från kapacitivt
kompenserade, resistiva spänningsdelare. Spänningsdelarna har god
noggrannhet upp till 20 kHz, vid ca 140 kHz har de en
resonansfrekvens.
Av provet framgår att sämsta förhållandena uppstår när
den tomgående kabeln är matad från ett system med låg
kapacitans och kortslutningseffekt, således i detta fall
från en transformator. Oscillogrammen från dessa prov
visar att återtändning inträffar när skenans spänning
stiger med motsatt potential mot den bortbrutna kabeln.
Vid återtändningen omladdas kabeln till skenans
potential med en dämpad svängning vars frekvens bestäms av
kabelns kapacitans och transformatorns reaktans. När
laddningsströmmen går genom noll försöker bågen släcka.
Efter den slutliga släckningen svänger skenspänningen
med en dämpad svängning vars frekvens bestäms av
transformatorreaktansen och lcapacitansen till skenan.
Karakteristiskt för dessa prov är att skenspänningen
plötsligt svänger över till kabelpotentialen vid
återtändningen. Spänningssprånget sker genom mycket
högfrekvent svängning, vars frekvens bestäms av skenans
kapacitans och induktans. En intressant iakttagelse är att flera
katodstråloscillogram visar två konsekutiva
högfrekvens-svängningar med ett tidsintervall av ca 60 jis.
Maximala antalet återtändningar vid serierna 2 och 3
var fem och vid serie 5 var antalet sju. Att ökningen av
kabellängden ger ett svårare brytfall framgår även vid
jämförelse mellan serierna 1 och 4. Maximala antalet
återtändningar var tre vid serie 1 och fem vid serie 5.
De matande transformatorerna utgjordes av
trelind-nings enfastransformatorer. Tertiärlindningarnas ena
ände var fri och den andra var jordad. Till samtliga
lindningar var gnistgap anslutna och sekundärsidans
lindningskopplare skyddades med avledare.
Under provserie 5 skadades tranformatorn i fas T,
varefter provet avbröts. I denna fas skedde sju
återtändningar, den sista inträffade så sent att kontaktrörelsen
praktiskt taget var avslutad. En avritning av
oscillogram-met över denna sjunde återtändning framgår av fig. 2.
Frekvenserna för skenspänningens
omladdningssväng-ning och för svängningen efter släckningen är här lägre
än vid de tidigare återtändningarna beroende på en inre
kortslutning och ett yttre överslag över
lågspänningslindningen. Vid återtändningen är spänningen över
brytaren, uppbyggd av tidigare återtändningar, 395 kV. Under
den inledande högfrekvenssvängningen synes ljusbågen ha
släckts när skenspänningen har antagit ett värde mitt
emellan kabelspänningen och skenans ursprungliga spänning.
Skenan svänger därefter tillbaka till ursprunglig
spänning, med samma frekvens som efter den definitiva
släckningen, men gör en översvängning. I det ögonblick när
skenspänningen är 300 kV med motsatt polaritet mot
kabeln sker en ny återtändning och en ny
högfrekvens-svängning, 60 us efter den förra, äger rum. Därefter sker
den definitiva omladdningssvängningen. Denna sista
återtändning, när spänningen över brytaren är 600 kV,
för-utsättes vara orsaken till kortslutningen i transformatorn.
Fig. 1. Provsystem och mätresultat.
ELTEKNIK 1959 1 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
