Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 3 - Dimensionering och analys av effektoscillatorer och likspänningsomvandlare med transistorer, av Björn Krüger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 13. Det idealiserade sambandet mellan /k och Vjce
under en oscillationscykel.
The idealized. Ik—Vke graph for an oscillation
cycle.
spänningsdelning och i fig. lib genom kapacitiv
spänningsdelning.
Verkningssättet förklaras med hjälp av ström- och
spänningskurvorna i fig. 12. Utgångspunkterna är
kollektorns ström- och spänningskurvor ur vilka
kopplingens verkningssätt kan härledas.
Primärströmmen i transformatorn uppdelas i en
mot flödet proportionell del den överreducerade
belastningsströmmen iL’ och den överreducerade
kon-densatorströmmen iV • Av kollektorspänningskurvan
följer direkt kurvorna för iM och ic• Under
återgången gäller dessutom iM + ic = 0, ty både transistorn
och dioden är spärrade. Vidare gäller för
kollektorströmmen
i K = hl + iL + i c’
Förutsätter vi rektangulära //^-pulser erhålles
trapets-formade z^-pulser.
I punkt 1 i fig. 12 och 13 har svepet just börjat.
Kollektorström flyter och spänningsfallet över
transistorn är lågt. Under svepets gång avtar z’l och då
basströmmen iB = z"l kommer vid punkt 2
strömförstärkningen i transistorn ej att räcka till för att
framdriva Zjc utan ökat spänningsfall över kollektorn.
Detta medför en kraftig minskning av Z£, ty
spänningen på utgångssidan hålles konstant av
glättnings-kondensatorn. Transistorn stryps, dvs. svepet
avslutas och återgången börjar. Vid 3 har
återgångsspänningen uppnått sitt maximala värde och i punkten 1
börjar ett nytt svep. Den erhållna kurvan i Ik-Vke’
diagrammet i fig. 13 är den som ger minsta
förlusteffekten i transistorn.
Kondensatorn C2 i fig. Ila har till uppgift att
växel-spänningsmässigt "jorda" sammanbindningspunkten
mellan n2 och n3 under återgången. Funnes ej C2
skulle transistorns strypspänning bestämmas av
lik-riktardiodens läckström och transformatorns
läck-kapacitanser. Genom "jordningen" bestämmes
stryp-spänningen huvudsakligen av n3. C2 får ej vara så
stor, att den nämnvärt glättar den återkopplade
be-lastningsströmmen, ty därigenom försämras
transistorns startegenskaper.
Fig. 14 och 15 visar ström- och spänningskurvor
upptagna med oscillograf. Som synes är
överensstämmelsen god med de i fig. 12 och 13 idealiserade
kurvorna.
Analys av kurvformen
Vid analys av kurvformen, fig. 16, förutsättes, att
kollektor-emitter-spänningsfallet kan försummas
under svepet och att läckströmmarna i transistor och
likriktare kan försummas, när dessa element spärrar.
Vidare antas, att transformatorinduktansen är linjär.
Om en återgång börjar vid t = 0 är
magnetiseringsströmmen
’Mo
E
~2Tits
(25)
ty under svepet är
E = L i
diM
dt
Den energi, som finns i kretsen vid t — 0 när
transistor och diod just börjar spärra, återfinns i C1 när
kollektorn har uppnått sin maximala spänning.
Utnyttjas den maximalt tillåtna
kollektor-emitter-spän-ningen VKEmax gäller således
}L> i2Mo + ^(VKEmax - Cl’
Härur erhålles ts genom insättning i ekv. (25)
ts=— 1/m2 - 2m
O) ’
(26)
Fig. 14. Med oscilloskop upptagna ström- och
spänningskurvor.
Current and voltage curves observed by means
of an oscilloscope.
ELTEKNIK 1959 1 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
