Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 4 - Teknisk debatt. Driftsäkerheten hos teletekniska system, av Uno Lamm - Chalmers tekniska högskolas nätmodeller, av Bertil Stenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
traditioner och inte på teleteknikens, så avser jag inte
valet av studieriktning hos de ingenjörer, som skulle syssla
därmed; som Jacobaeus påpekar väljer kraftindustrin
numera i viss utsträckning nya medarbetare bland ingenjörer
med teleteknisk utbildning. Nej. det är den tradition som
finns inom företagen, som jag syftar på, inom
anläggningsavdelningar, konstruktionsavdelningar och laboratorier och
som de anställda ingenjörerna snart tillägnar sig. vare sig
de under studietiden valt den ena eller andra linjen. Jag
kan nämligen inte belt hålla med Dag Romell om att
traditionen skulle spela en underordnad roll på nya
utvecklingsområden — till traditionen kan ju rent av höra inte
bara statiska faktorer utan även just lusten att förbättra
och söka nya vägar.
Jag tror, att det finns ett belysande exempel på vart det
kan bära hän, om man inte bygger på riktiga traditioner.
Under de första åren efter kriget blev elektronikens t i 11
-liimpning på automatisering av verktygsmaskiner det stora
skriket; mången minns säkert de stora
verktygsmaskinutställningarna på 40-talet, där vid sidan om nästan varje
utställd maskin stod ett apparatskåp fullt med elektronrör
och deras accessoarer. Dessa utrustningar lär till stor del
ha konstruerats av tekniker som under kriget sysslat med
radar och andra invecklade nya teletekniska, militära
hjälpmedel. Denna boom på området följdes av ett tydligt
bakslag, utrustningarna var inte driftssäkra nog och inte
så konstruerade, att de kunde underhållas på bekvämt sätt
och med sådan personal, som fanns tillgänglig i
verkstäderna. Köparna lär mycket snart ha kastat ut dem. Gussings
påpekande just om att underhållet bör beaktas redan vid
konstruktionen, tror jag är utomordentligt betydelsefullt.
På en annan punkt måste jag också göra ett
tillrättaläggande: Jag har inte uttalat mig kritiskt om
otillförlitligheten i utrustningar för telekommunikation. Jag har
ingen anledning tvivla på Jacobaeus’ ord, att man för
detta ändamål tillämpar den ekonomiskt optimala
driftssäkerheten. Det är bara det, att denna optimala
drifts-säkerhet ligger storleksordningar lägre än vid de flesta
industriella anläggningar. Det gör inte så mycket, om jag
får slå om vart tredje samtal från mitt kontor i Västerås
till affärsbekanta i Stockholm innan jag kommer fram.
Särskilt inte när de svenska telefonapparaterna är
mekaniskt så starkt konstruerade, att inte ens den mest
tempe-ramentsfulle av mina kolleger i Asea lyckas slå sönder
mer än två apparater om året, när ban dänger
mikrotelefonen tillbaka i klykan. Men vilken industriman skulle
finna sig i att hans arbetsmaskiner vägrade starta var
tredje gång de slås på.
När jag tror, att det huvudsakligen är den krafttekniska
grunden man har att bygga på vid elektroteknikens
till-lämpning på industriell automatisering, så är det på grund
av denna stora kvantitativa skillnad i fråga om
driftssäkerhetskraven — som är så stor, att den nästan blir
till en artskillnad. Dessutom kan man många gånger,
genom att ordna själva kraftsidan på annat sätt, förenkla
eller reducera omfattningen av stvr- och
kontrollutrustningarna.
Allt som allt. Jag håller helt med Jacobaeus om att här
fordras en gemensam insats av stark- och svagströmmare.
Uno Lamm.
Med ovanstående inlägg får debatten om driftssäkerheten
hos teletekniska system anses avslutad för denna gång.
Chalmers tekniska högskolas nätmodeller
Vid Chalmers tekniska högskolas institution för elektrisk
anläggningsteknik finns för närvarande två nätmodeller,
den ena avsedd för undersökningar på svenska
storkraft-systemet medan den andra är en variabel modell avsedd
lör andra uppdrag.
Storkraftsystemmodellen, som varit i bruk sedan slutet
på 1940-talet och som t.o.m. 1957 använts för
undersökningar för Kungl. Vattenfallsstyrelsens räkning, har under
1958 ombyggts för att motsvara storkraftsystemets
utbyggnadsstadium 1963/1964. I samband med ombyggnaden
har nedlagts ett omfattande arbete på renovering och
teknisk förbättring.
Denna modell är liksom de flesta i bruk varande
nätmodeller av statisk typ. Detta innebär att vid
undersökningar av dynamiska förhållanden måste någon metod av
numerisk karaktär ("steg-för-steg-metod") användas. I ett
par fall skiljer sig emellertid Chalmersmodellen avsevärt
från de flesta konventionella modeller. Den har sålunda
/-dividerat analogisystem, dvs. i det komplexa system, i
vilket det verkliga nätets impedanser avbildas, motsvaras
dessa av 90° i negativ led vridna modellimpedanser. Denna
avbildningsmetod, vars upphovsman är professor R.
Lundholm, möjliggör drift av nätmodellen vid normal
frekvens (50 Hz), utan att man därvid får modellelement
med ohanterliga dimensioner och den ger dessutom en
ekonomiskt fördelaktigare lösning. För representation av
verklig kapacitiv shuntgenerering av typen "till nätet
ansluten konstant shuntkapacitans" har emellertid den
använda metoden framtvingat konstruktion av s. k.
"negativa resistanser", dvs. positivt återkopplade
mottaktför-stärkare, vars effektgenerering varierar kvadratiskt med
styrspänningen.
Även modellens styrsystem, dvs. det system i vilket de
elektromotoriska krafter alstras, som till amplitud och
fasläge representerar de verkliga maskinernas inre
spänningar, är på Chalmersmodellen ordnat på ett speciellt sätt.
Från ett matande regulatorstyrt trefasaggregat
transformeras spänningen i en s. k. visartransformator till en
96-fasig 50 V-spänning. Härur kan vinkeln för varje emk
erhållas. Amplituden på respektive emk regleras med
vridtransformator av konventionell typ.
Modellen är fast uppkopplad, dvs. samtliga
impedanselement har byggts för att representera en given impedans
(linje, transformatorreaktans etc). Enda variabla element
är de, som behövs för modellens balansering, nämligen
transformatoromsätlningar, belastningsimpedanser och
förut beskrivna maskinspänningar. På grund av detta och
tidigare angiven avbildnings- och matningsprincip har
modellen kunnat byggas dels till lågt pris och dels med
ett stort antal element.
Modellen innehåller sålunda 27 generatorelement, 164
element för linjer, generator- och
transformatorimpedan-ser, 40 belastningselement, 40 element för representation
av transformatoromsättningar samt 11 element för
representation av kapacitiv generering. Trots principen med
fast montage har elementen vid ombyggnaden konstruerats
så, att de utan allt för stora svårigheter skall kunna
ändras för representation av andra stadier, andra
seriekom-penseringsgrader osv.
Modellens mätutrustning har helt moderniserats genom
anskaffande av förstärkaranslutna precisionsinstrument
med stort antal mätområden, som möjliggör noggranna
avläsningar utan belastning av modellkretsarna.
Storkraftsystemmodellen är användbar för lösande av
alla de problem, för vilka nätmodeller normalt används,
men har ur Vattenfallsstyrelsens synpunkt visat sig
speciellt lämplig för undersökningar av dynamisk stabilitet
i stora försöksserier. Ett stort mätprogram av denna art
kommer också att behandlas med början i februari 1959,
då nätmodellen antas vara i drift efter ombyggnaden.
Institutionens variabla modell, i bruk sedan 1952, är
byggd enligt samma principer som storkraftsystemmodellen
i fråga om styr- och analogisystem samt har ett med
storkraftsystemmodellen gemensamt mätsystem. Denna modell
har samtliga element av variabelt utförande och är
försedd med automatik för anslutning av mätsystemet i
önskad nätpunkt. Modellens elementantal är av väsentligt
mindre omfattning än storkraftsvstemmodellens men är
fullt tillräckligt för utförande av undersökningar för
mindre kraftföretag och elverk samt för forskningsuppgifter.
Bertil Stenborg.
ELTEKNIK 1959 1 58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
