Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stabilitetsproblem och dimensioneringsprinciper vid det svenska överföringssystemet, av Lars Norlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Av tabellen framgår att en stor del av
belastnings-bortkopplingarna förorsakats av olika slag av
bry-tarfel såsom återtändningar, uteblivna
snabbåterin-kopplingar och fördröjda utlösningar. Då i framtiden
sådana fel kommer att bli de allvarligaste för nätets
driftsäkerhet studeras inverkan av dem ingående på
nätmodell, varvid nyttan av samlingsskeneskydd och
effektbortkopplingar undersöks.
Statisk stabilitet
Det stora antalet parallella ledningar i
storkraftöverföringen jämte frånvaron av trefasiga 400
kV-ledningsfel medför, som nämnts, att det vid
planeringsarbetet är synnerligen önskvärt att ha ett
korrekt värde på den statiska stabilitetsgränsen. Med
ökat antal parallella ledningar ökar vikten härav.
Det skulle därför vara av mycket stor betydelse, om
man kunde utveckla en säker metod för att
bestämma den statiska stabiliteten i det svenska systemet.
Hittillsvarande metoder har, vid undersökningar på
komplicerade nät, visat sig ge alltför besvärliga
handräkningar eller ge för dålig noggrannhet vid
mätningar på nätmodellen. En metod, som nu
framskymtar och som kanske visar sig användbar, är en
kombination av nätmodellmätning och beräkning på
matematikmaskin. Fältprov för att utröna den statiska
stabiliteten i ett verkligt nät är önskvärda för
bedömning av de framkomna metodernas tillförlitlighet.
Dimensionerande belastningsfall
Då man skall undersöka vid vilka belastningsfall
på nätet stabilitetsförhållandena är svårast, finner
man att stabiliteten ej endast är beroende av
överföringseffektens storlek och av spänningsnivån utan
att även effektproduktionen i södra Sverige har stor
inverkan. En jämförelse mellan två belastningsfall
med samma totala överföring från Norrland men
med olika produktion i södra Sverige visar, att
stabilitetsförhållandena är sämre för det fall, där den
södra produktionen är lägre. Stabiliteten på nätet
blir därför icke hårdast ansträngd på vintern.
Visserligen är belastningen och överföringen då
maximalt stora, men samtidigt förekommer då även
relativt stor ångkraft- och mellansvensk
vattenkraftkör-ning under toppbelastningstid.
Stabilitetsförhållandena blir betydligt svårare under vårflodstid,
särskilt gäller detta under juni månads vardagstid.
Belastningen är då visserligen mindre än under
vintern, vilket dock delvis kompenseras av sekunda
leveranser och export till Danmark, men å andra
sidan förekommer praktiskt taget ingen
ångkraft-körning och liten vattenkraftkörning i t.ex.
Göta-älvsstationerna, varför överföringen under juni
dagtid blir lika stor som under vinterdagtid.
På det överföringssystem, som vi kommer att ha i
början av 1960-talet, med en överföring av ca 3 000
MW från Norrland, har skillnaden i nätets
överföringsförmåga mellan vinterfallet och vårfallet
beräknats till ca 100 MW.
Dimensioneringsregeln blir därför att det tidigare
nämnda kravet beträffande gränsbryttiden vid
svåraste ledningsfel bör vara uppfyllt vid ett
belastningsfall, då överföringen är maximalt stor, men då
produktionen i Mellan- och Sydsverige är låg och
leverans till Danmark förekommer.
Även om dimensioneringen av nätet sålunda sker
med tanke på att nätet skall klara vårfallet, så
kommer givetvis en förlustjämförelse mellan olika
förstärkningsalternativ att ske på basis av vinterfallet.
I vinter- och vårfallet är den totala överföringen
visserligen lika, men effektfördelningen på nätet är
olika: i vårfallet är överföringen större på västra och
mindre på östra delen av nätet beroende på
minskningen i Götaälvsstationernas produktion och
ökningen i överföringen till Skåne och Danmark.
Lämplig tidpunkt under året
för förstärkningar av överföringen
Ökningarna av överföringsbehovet för de olika
driftåren är i allmänhet koncentrerade till hösten,
vilket sammanhänger med att flertalet kraftstationer
tas i drift på hösten för att möta de väntade
belastningsökningarna under höst och vinter. Det
förefaller då naturligast att även förstärkningarna i
överföringen tas i drift på hösten. Emellertid talar flera
skäl för att man i stället skall tidigarelägga
överföringsförstärkningarna med ca ett halvt år och alltså
ta dem i drift på våren t.ex. i april. Dessa skäl är:
a) De reaktiva effektförhållandena. Under våren och
sommaren är den reaktiva produktionsförmågan
i södra och mellersta Sverige avsevärt sämre än
under vintern, eftersom obetydlig eller ingen
ångkraft då köres och även vattenkraftproduktionen
ofta är mycket lägre än under vintern. För att
hålla de reaktiva uttagen från stamlinjenätet
inom fastställda gränser — vilket är ett villkor för
att spänningarna på storkraftnätet skall hållas på
hög nivå och den avsedda överföringsförmågan
skall uppnås — måste de transiterande företagen
därför inom sina nät ha större reaktiva
effektinstallationer under våren och sommaren än under
den föregående hösten och vintern. Om
förstärkningarna av överföringssystemet emellertid sker
redan på våren, kan större reaktivt uttag tillåtas
från storkraftnätet och företagen behöver då icke
i samma grad ha extra reaktiva
effektinstallationer inom sina nät för att klara vårfallet.
b) överföringsförlusterna. Förstärkningarna på 400
kV-nätet — ökad kompensering eller ny
ledning — ger förlustminskningar på nätet.
c) Under vårflodstid i Norrland har man, såsom
förut nämnts, samma maximala överföring som
under vintern men på grund av
produktionsförhållandena sämre stabilitet. En förstärkning av
överföringen på våren kommer därför mycket
lägligt ur stabilitetssynpunkt.
d) En del av störningssäsongen infaller under
vårflodstid i Norrland, varför en tidigareläggning av
förstärkningarna ger ökad driftsäkerhet.
e) Under våren och sommaren är det önskvärt att
utföra arbeten på överföringssystemet. Med en
tidigareläggning av förstärkningarna till våren
kan man vid bortkoppling av en ledning få en
större återstående överföringsförmåga.
Av de nämnda faktorerna är de två förstnämnda
särskilt betydelsefulla och de medför att det i de
flesta fallen är klart ekonomiskt fördelaktigt att
tidigarelägga förstärkningen till våren. Sålunda kommer
de till år 1959, 1960 och 1961 erforderliga
seriekon-densatorerna att tas i drift i april månad, liksom
också den till 1962 beslutade fjärde 400 kV-ledningen
från Norrland.
ELTEKNIK 1959 1 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
