Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A Survey of the Possible Effects upon A. C. Networks Supplying Television Receivers in Residential Districts, by Sture Colding - SEN-normer - Dämpning av vandringsvågor, av J K Jacobsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
claries a capacitor and a resistor were connected
via silicon rectifiers. The currents were reversed,
first in one and then in two phases. The losses were
a little greater when the magnetomotive forces of the
secondary side co-operated to a d.c. excitation inside
the core (directions plus-minus-plus), without an
air path flux from yoke to yoke.
The current coils of the wattmeters on the li.v. and
the l.v. side were both put in the circuits without
use of current transformers. Theoretically a small
error may occur due to the phase shift in the
voltage transformers of the li.v. side, but while they
were loaded with only 0.6 % VA-burden of their
rated value the accuracy must be satisfactory.
When the d.c. component was + 12, —12, 0 A in
the three phases of the l.v. side the iron losses were
increased with less than 10 %.
Calculated on the total losses of the transformer
the augmentation of the losses was considered to be
2 % when the rest d.c. excitation is 5 A as above.
Other effects upon the distribution network
a) The distortion of the voltage curve of the
network tension can approximately be calculated in
the following way:
If two TV sets are connected in opposition to
different half-waves (giving one full wave rectifier)
the resulting 5th current harmonic is 0.45 A. They
operate as a current generator with respect to the
harmonics. The network impedance with respect to
the 5th harmonic is thought to be 30 %. If each
phase of the 250 kVA transformer supplies 30 pairs
of receivers, the voltage drop will be 1 %. This
distortion is tolerable under general conditions.
b) Theoretically a certain electrolysis effect may
occur where a multiple-earthed neutral system is
used.
c) In countries where d.c. remote control systems
are used the signalling may be disturbed if the
relays in a weak network are too sensitive (< 1 %).
Such systems are not used in Sweden. Only audio
frequency systems with frequences between 485 and
1 350 Hz are installed. The signalling cannot be
overtaken by maloperation because the audio
receivers have low sensitivity for the harmonics, which
can be developed in the network, namely those with
the numbers 5, 7, 11, 13, 17, 19 and so on.
Final note
It is postulated above, that the TV sets also in
the future can be supplied from the negative or from
the positive half-waves of the network without better
receiving conditions in the one or the other case.
SEN-normer
Svenska Elektriska Kommissionen (SEK) har utsänt
följande förslag på remiss, nämligen SEN 241130, A2, A3,
54—59, 61, 63, 67, 72 Linjemateriel. Stag- och
stolpma-teriel. Intresserade kan rekvirera normförslaget från SEK,
Box 3295, Stockholm 3 eller från Svenska
Teknologföreningen, Brunkebergstorg 20, Stockholm. Remissvaren skall
insändas till SEK eller Svenska Elektroingenjörers
Riksförening och remisstiden utgår den 15 december 1959.
Dämpning av vandringsvågor
En viktig förutsättning för lämplig dimensionering och
val av överspänningsskydd i elektriska kraftsystem
—-vilket i sin tur påverkar valet av isolationsnivå — är
kännedom om hur atmosfäriska överspänningsvågor
deformeras under deras vandring utmed en kraftledning.
Problemet har under årens lopp sysselsatt många
forskare. Beräkningsmetodiken och resultaten har varit rätt
varierande. I Asea Research nr 2 1959 har N.
Hyltén-Cavallius och P. Gjerløv framlagt en översikt över
hittills publicerade arbeten inom området, vilken även
innefattar författarnas egna tidigare publikationer.
En vandringsvåg formförändras främst till följd av dels
jordens begränsade ledningsförmåga, dels koronaförluster
som uppträder när den kritiska spänningen överskrides.
Dessa två former för distortion behandlas var för sig.
Vid beräkning av den första formen för dämpning
uppdelas överspänningsvågorna i symmetriska komponenter,
dvs. dels spänningsvågor mellan faserna, vilka endast
dämpas obetydligt, dels en våg mellan fasledningarna
och jord, vilken dämpas avsevärt om jordens specifika
resistans är hög. Vid beräkning av jordkomponentens
dämpning använder sig författarna av ett nytt
matematiskt förfaringssätt, vilket ger bättre överensstämmelse
mellan beräkningar och fältmätningar än vad som varit
fallet med tidigare använda metoder; speciellt gäller
detta om jordens resistivitet är hög, som fallet vanligtvis
är i Sverige. Författarna har även behandlat det
besvärliga fallet när ledningen är försedd med jordlinor.
Beräkningarna visar att jordlinorna medför en minskad
frontförlängning, alltså mindre dämpning.
Slutresultatet av undersökningen om distortionen till
följd av jordens begränsade ledningsförmåga visar en
frontförlängning av storleksordningen 1 p.s per km
löpsträcka.
överstiger spänningsvågen den kritiska spänningen
uppträder korona, som ger upphov till en förflyttning av
den del av vågen som ligger över koronagränsen.
Förflyttningen är proportionell mot löpsträckan. Fenomenet
kan uppfattas som en skenbar ökning av kapacitansen
till följd av glimskiktet som omger ledaren.
Vid beräkning av den resulterande distortionen antas
ett kvadratiskt samband mellan de olika dämpande
faktorerna — ett förfaringssätt som är godtagbart
åtminstone om en av faktorerna överväger. Om jordens
specifika resistans är hög, överväger den dämpande faktor,
som är en följd av jordresistansen.
Författarna har endast behandlat distortionen av
vågfronten, eller med andra ord hur en språngspänning
formförändras. Om läsaren skulle vilja beräkna
ampli-tuddämpningen för en våg med en given varaktighet,
får ban sålunda tillfälle att erinra sig hur exempelvis
Dyhamels integraler används.
Under åren 1949 och 1952 utfördes i Sverige
fältmätningar — stötprov på 130 kV ledningar med och utan
jordlinor — med stötspänningar upp till 750 à 850 kV.
En jämförelse mellan försöken i full skala och
beräkningar utförda enligt de utvecklade formlerna visar fullt
acceptabel överensstämmelse.
Undersökningsresultatet understryker lämpligheten av
att räkna med rimliga brantheter på de mot en station
inkommande överspänningsvågorna, vilket för övrigt
varit fallet vid utarbetandet av svenska normer för
exempelvis isolationsstandard och ventilavledare. Slutligen
kan tilläggas att artikeln kan studeras med behållning
— utan att läsaren för den skull behöver fördjupa sig
för mycket i den avancerade matematiken (Nils
Hyltén-Cavallius och Per Gjerløv i Asea Research nr 2 1959 s.
147—180). J K Jacobsen.
ELTEKNIK 1959 1 147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
