Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hår och önskade att hennes Marie också skulle få lära något, men hon hade ingen annan utsikt än att själv uppträda som lärarinna och med den saken, det måste hon erkänna, blev det nog både si och så.
Fritz, som ju var så oerhört skicklig, skulle kunna läsa med systern, men han hade fått plats som springgosse på ett kontor, med utsikt att en gång som kontorist få fast anställning.
»Han är nu borta och städar», fortfor fru Werner, »men nästa gång du kommer hem, Emelie, så träffar du honom, tänker jag... vi kunna ju då komma överens om att göra en av våra vandringar ut till Haga.»
Det dröjde icke länge, innan denna utflykt kunde företagas, och fastän den matkorg, som skulle medtagas, var oerhört lätt, så var det minsann ingen småsak att rusta sig i ordning. En svägerska till fru Werner hade också sällat sig till sällskapet och i den lilla kammaren hördes det precis som i en bikupa, innan den svärmar ut.
Fritz, som lyckats förtjäna sig en ny rock, vandrade i spetsen för de andra en smula stolt framåt: »Jag har hört, Emelie», sade han, »att du inte har det så värst med mat... så är det i alla pensioner... men jag har sparat lite av mina frukostpengar, och du skall få några skillingar av mig...»
»Åh, du behöver dem nog själv... ser du, jag har funnit på råd», tillade hon skrattande, »jag dansar för flickorna, då ’Mabonne’ är ute och frukosterar, och jag får både bröd och ost av dem. I det hela är det inte alls så dumt att vara där... skolsalen har flera fönsterlufter och jag har fått plats vid en av dem... alla som få sitta där äro så nöjda, det är mycket roligare att sitta där än att begagna egna pallar och sitta på rad.»
»Då skall jag kika upp mot fönstren om mina vägar bära förbi... vänta du, tills jag en gång kommer på kontoret, Emelie... då skall jag ge dig så många fina klänningar och allt vad du vill...»
»Det du förtjänar har du nog andra att ge...»
»Asch, det räcker nog till oss alla...»
»Jag vet rakt inte hur det till slut skall gå för oss», sade fru Werner, som icke tycktes dela hans förhoppningar, »visst är det en liten inkomst med att sy ’kråkor’ och nankinsvantar, men de börja inte längre vara så nymodiga... bahytterna och omstoppningarna av muffarna om vintern är väl det enda, som håller i sig, men mina ögon börja bli så klena...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
