Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
just då börjat lägga grunden till slottet därborta, det var en evig skam, att det aldrig... men se på Emelie och Fritz, nu dansa de också och förstör sina skodon liksom hade de ingen svårighet att få nytt igen...»
»Snälla du, jag tycker det är väl att barnen roa sig...»
»Ja, inte mig emot, jag är inte den som består eller har lust att göra några anmärkningar... Vad kan Emelie ha för mycket att språka med spelmannen om, och nu klappar hon honom på axeln liksom hon vore en gammal kamrat... milde himmel, ger hon honom inte vatten och detta av vår egen bägare, som hon hemtat ur korgen... nej, detta går för långt», och därpå trippade svägerskan bort till gruppen.
»Det var då riktigt uppfriskande», sade spelmannen, som nu torkat sig i ansiktet med en rutig bomullsnäsduk, varefter Emelie stack något i hans hand.
»Det är inte mycket, men det är det enda jag har», viskade hon.
»Tack, lilla mamsell... varenda styver är välkommen... jag har en gammal mor att försörja.»
»Ge mig bägaren... jag skall gå och skölja den och göra den ren...»
Emelie rodnade, i det hon kastade en förlägen blick bort till spelmannen, och som han ivrigt hade börjat gnida sin fiol igen, hoppades hon att han ingenting hade hört.
»Se så, nu är den blank som om den vore av silver», sade svägerskan, som började hjälpa fru Werner att lägga en duk över gräsmattan samt rada upp korgens innehåll. »Man kan naturligtvis inte vänta sig några seder av den där flickan... hennes föräldrar voro ju inhyseshjon på De Geerska fattighuset... fadern lär vara död och jag har hört berättas att hennes mor, som inte längre vistas på försörjningsinrättningen, den sista vintern givit rätt renommerade baler ...»
»Jag känner inte till det där», genmälde fru Werner kort, »men jag vet att flickan är snäll och mina barn tycka om henne... då Marie var sjuk, hjälpte hon mig både med ett och annat och, fastän hon bara är omkring elva år, så var hon mig till verklig nytta.»
»Kära du tag inte så hett vid dig... jag är inte den som någonsin är road att klandra min nästa, och när du tycker om att låta dina barn vara lekkamrat med någon, som växer upp i ett hem, där...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
