Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon fick likväl pröva på och tycker själv hon har fått nog», tillade hon småskrattande, »men jag undrar inte på, att hon skäms en smula över resultatet. Nej nej, gör inte några vidare föreställningar!... Med det lilla hon vet... det har väl alltid fastnat något i minnet, får hon slå sig ut så gott hon kan... hon hade inte alls behöft någon böneman», tillade hon med en liten ironisk blick, »det är som om jag, i fru Werners tanke, vore en riktig buse.»
»Jag tycker ändå att fru Högqvist borde betänka sig... Emelie lär ju ha så lätt att fatta...»
»Må så vara», avbröt hon, »men flickan skall ju inte bli någon skolmamsell... hela hennes håg står åt ett annat håll... fråga henne själv... det där läsandet är mera till hinder än gagn för hennes arbete vid teatern. Hos Selinders har hon redan förlorat sina små roller, men hon skall få börja igen... Nej, det duger aldrig att ha för många järn i elden...» fortfor hon, skakande sitt huvud. »Jag förmodar», tillade hon hastigt, »att flickan uppe hos fru Werner riktigt känner sig som en straffånge och, om hon också får en välförtjänt uppsträckning för att hon inte direkt vände sig till mig, så är jag angående hennes rymning inte någon farlig domare... säg henne att mina dörrar stå öppna för henne.» Och avböjande alla välmenta råd och invändningar, avskedade hon fru Werner med en nick, och den bleka änkan återvände med sitt budskap sorgsnare än hon kommit.
Vid tillfälle kunde hon icke underlåta att säga svägerskan huru illa denna gjort, då hon viglat upp fru Simonsson, men svägerskan höll därvid huvudet på sned och såg ut som om hon ansåg sig ha gjort en god gärning.
»Jag har gjort vad mitt samvete manat mig till... kom ihåg allt vad man säger om flickans syster... det lär vara ett snyggt hem i vilket hon växer upp...»
»Så mycket angelägnare hade det varit, om hon blivit räddad därifrån...»
»För din del tar du aldrig emot några råd, men jag vill bara säga dig, att om Marie vore min flicka... gudi vare lov för att jag aldrig haft några barn!... men om... så skulle jag förstå att välja bättre sällskap än riktigt patrask...» Efter vilken förklaring de båda svägerskorna skildes med tämligen ovänliga känslor ifrån varandra.
Det var för resten också icke utan, att det snöpliga slutet på Emelies bildningsförsök väckte ett visst uppseende bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
