Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon drog sig tillbaka en smula bestört och förlägen, men den främmande höll henne kvar på ett lugnt, nästan befallande sätt.
»Hör på, mitt vackra barn», sade han med en viss förtrolig ton av överlägsenhet, »ämnar ni bli aktris?»
Malla och gubben Malm, som stodo i närheten, kunde icke låta bli att småskratta. »O himmel», viskade han, »vilken fråga till en konstens utvalda dotter, som redan i Falkenberg och Lidköping med så stor framgång spelat första älskarinnans roll.»
Kamraternas förstulna skratt i förening med främlingens ord kom Emelie att rodna. »Min herre, denna fråga», stammade hon på en gång förvirrad och förolämpad.
»Denna fråga, mitt vackra barn, är icke för att säga er något försmädligt... den är förestavad av ren välvilja. Vet ni vad det vill säga att vara aktris, konstnärinna?»
Emelie kunde icke riktigt sätta sig in i den egna art av välvilja, han visade henne, men hon tog det förnuftiga partiet att tiga rent stilla.
»Lika gott! Ni skall kanske en dag lära er visa, vad en verklig skådespelerska är, och ni bör bli det.»
Emelie gjorde en liten komisk nigning samt började finna att den främmande började tala som en ängel.
»Det är en förryckt utlänning», viskade gubben Malm, i det hans grannlagenhetskänsla föranledde honom att draga Malla med sig bort. »Låt honom hållas!»
»Ni har anlag, mitt barn!» fortfor den okände vänligt, men alltid med en beskyddares ton. »Folk skrattar åt er, men jag säger det ändå: ni har anlag. Jag har sett er två gånger, det är nog. Men ni måste ha en skola. Detta duger inte. På intet vis. Är detta att spela?... Bliv icke ond, mitt vackra barn! Men säg mig uppriktigt, är detta väl att spela?»
Detta var en samvetsfråga, vilken Emelie i samma ögonblick fann rent omöjlig att besvara. Den gamle herrn lät henne tiga i fred och fortsatte i stället själv:
»Ni har åtminstone för en viss genre en bestämd kallelse, det kan bli något av er, men ni måste se någonting... Har ni hört talas om mamsell Mars?»
Vid denna tid hade hon icke ens hört detta namn nämnas, men hon höll likväl tämligen god min. »Nå, än sedan», svarade hon med ett halft leende.
»Lyd mitt råd! sök att få se mamsell Mars, tag henne till föresyn!... för övrigt läs, studera och framför allt res icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
