Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bersån... Fru Feuk är inte särdeles nådig, om hon alltför länge får vänta på oss.»
Hon var det ej heller. »Kaffet är kallt», sade hon med en snörpning på munnen och lätt höjda ögonbryn, men blev strax därpå mild som en västanfläkt, då en grannfru infann sig för att rådfråga henne — som visste allt och var en så duglig husmor — huru man i sommarvärmen bäst skulle förvara oxkött?»
Hon var en ung nygift fru och hade inga kvinnliga anförvanter i sin närhet samt var alldeles rådlös med sin oxe, som hennes man i sitt oförstånd hade köpt hem från torget, därför att läkaren ordinerat honom äta färsk mat.
»Det duger inte, min söta vän, att herrarna lägga sig i matordning och hushållsbestyr. För att lämpligast låta er man förstå detta», fru Feuk nickade och såg ut som ett orakel, »för att lämpligast lära honom förstå detta — då ni inte har någon bra källare eller is att tillgå — så skulle jag i ert ställa inte synnerligen gräma mig, om köttet skämdes och bleve oanvändbart...»
»Men att så där kasta bort guds gåvor!» Den unga frun knäppte händerna tillsammans helt altererad över att tillgripa ett så dyrbart botemedel för en obehövlig inblandning.
»Nå ja», fru Feuk måste ovillkorligen skratta. »Jag tror det inte skulle vara ett så oävet sätt att bringa er man till att hålla sig från hushållsbestyren. Själv har jag aldrig behöft gripa till någon radikalkur, det måste jag erkänna... Feuk har alltid förstått det vara bäst att låta mig, från det minsta till det största, styra och ställa...»
»Det tror jag... det finns väl ingen som i hushållsfrågor kan mäta sig med er!»
Fru Feuks lilla fåfänga var till fullo tillfredsställd. Hon började tro att det nog fanns en medelväg för att draga sig ur svårigheten, och de båda fruarna fördjupade sig snart i sättet att bereda surstekar samt kallopskokning.
»Vad gör du?» viskade Malla för att inte störa de båda fruarna, under det hon åsåg huru Emelie tömde det lilla syskrin, hon fått av fru Sivers, samt däri gömde Fritz’ mörka hårlock och Marias brev.
»Jag ämnar göra mig en väska för mitt handarbete.» Emelie rodnade lite förläget, »den här lådan har ett ordentligt lås och... och jag tänker här gömma mina reliker. »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
