Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Mars», upprepade Lars, »ja’ vars», och som han till punkt och prick kände till de gamla grekernas gudalära, förklarade han det vara riktigt komiskt, att hon kallade krigsguden ’mamsell’. »Inte så oävet, om man tar i betraktande nutidens snobbiga löjtnanter», han skrattade högt, i det han svängde sin boll ut i rymden och sprang för att fånga den. »Inte så oävet!»
»Vad skratta ni åt?» frågade fru Feuk, som plötsligt rycktes bort från sitt ämne. »Vad språka ni om?»
»Om... om mamsell Mars», svarade Emelie tveksamt.
»Mars... det är den otrevligaste månad, som finns», sade fru Feuk avgörande. »Den månaden är lika nyckfull som april, kanske värre ibland... ja, man kan gärna kalla den månaden ’mamsell’», fortfor hon, »den koketterar med solsken och är kall och bister som själva vintern... men om vi nu hade Mars», härvid vände hon sig vänligt till den unga frun, »så skulle inte oxköttet gjort oss ett sådant huvudbry...»
Emelie skyndade bort till Malla för att dölja sin skrattlust, och följda av Lars, vandrade snart de båda flickorna arm i arm genom överstens trädgård.
»Jag väntade knappast få se damerna», sade översten, som artigt hade gått flickorna till mötes.
»Vi ha ännu en liten stund på oss och tyckte, att vi inte bättre kunde använda den än genom en promenad», sade Malla, som enligt sin vana ställde kosan mot fruktträdgården.
»Och din promenad är att ligga framstupa för att plocka jordgubbar», sade Emelie skrattande, då Lars och Malla lutade sig över de frodiga plantorna. »Nej tack», fortfor hon då gossen vinkade henne att följa exemplet, »jag går hellre omkring blomsterrabatterna här... jag vet att ni, Lars, inte glömmer att låta mig få dela er skörd...»
»Men det här lilla arbetet skulle skingra dina grubblerier, Emelie», och med ett förstulet leende fortfor Malla: »Överste Mannerkrans, ni gjorde en välgärning, om ni ville söka till att skingra hennes svårmod...»
»Du har föresatt dig att i dag fresta mitt tålamod!» Emelie kände sig pinsamt berörd vid tanken på att snart få höra skämtsamma häntydningar på trolovningar, brutna av döden, ’heliga minnen’, eller dylikt, och hon avlägsnade sig hastigt från det bärplockande sällskapet.
Hon gick framåt med lätta steg, under det hon från kaprifoliehäcken ryckte till sig ett och annat blad, som hon med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
