Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sextonde kapitlet
- Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I någorlunda rätt tid blevo de färdiga att uppträda och med tankarna på Paris och den oupphinneliga mamsell Mars utförde Emelie sin roll på ett sätt, som fullkomligt tillfredsställde en skrattlysten publik, men bragte en nyss förhoppningsfull teaterdirektör nästan till förtvivlan.
*
SJUTTONDE KAPITLET.
»Har ni tänkt på det jag i går yttrade till er?» frågade överste Mannerkrans efter några likgiltiga anmärkningar, då han följande förmiddag trädde ur sin trädgård i samma ögonblick Emelie passerade förbi, för att söka upphinna Malla, som några minuter förut gått till den vanliga förmiddagsrepetitionen.
»Tänkt på... åh, jag har en sådan brådska, jag glömde min roll.»
Hon visade på den digra pappersluntan, hon bar i handen, »och så måste jag springa tillbaka för att hämta den.»
»Den där glömskan är ett bevis för riktigheten av mitt påstående», översten såg särdeles tillfredsställd ut. »Ni passar inte för teatern.»
»Jag vore nästan frestad att tro detsamma... ni kan inte tänka er så bakvänt jag bar mig åt i går», tillade hon med klagande stämma.
»Gjorde ni?... Jag borde beklaga, men i stället lyckönskar jag er... ni skall slutligen inse det vanskliga i edra förhoppningar... Jag unnar er verkligen ett bättre öde, än att kasta bort er tid och er ungdom på denna kamp i konstens tjänst... dessa dramatiska försök, vid vilka ni aldrig skall skörda några lagrar...»
»Jag måste vara rysligt egenkär», hon vände till honom sitt leende ansikte under det hon fortfor, »rysligt egenkär, ty edra ord göra på mig icke det ringaste intryck. Tvärtom... under det ni talar är min självtillit alltjämt i tilltagande.»
»Det måste vara en fix idé», sade han leende.
»Jag fruktar det nästan... god morgon!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:20:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/emelie/0118.html
