Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är inte nog att ha överinseende», slutade hon, »men man måste också lägga hand vid allt.»
Med något förströdd min sade översten en del väntade artigheter och nu vände fru Feuk sig till honom för att ta’ hans uppmärksamhet i anspråk med ett utförligt relaterande om den hushållsordning hon förde, ett ämne som gjorde henne särdeles vältalig och kom henne att glömma det hon själv nästan uteslutande förde ordet.
»Väl att det inte var jag som bar mig drumligt åt... du må tro att den stackars flickan fick sina fiskar varma», viskade Malla i största hast till Emelie. »Men vad går åt dig», fortfor hon, »du ser ut som om du sålt smöret och tappat pengarna... du blänger på översten som en tjur på en köttmånglare...»
»Och du talar i ordspråk...»
»Än sedan?... Om man bara slår huvudet på spiken, så...»
Emelie skrattade och översten såg bort till henne med en lång, forskande blick, vilken kom henne att rodna och hastigt återförde i hennes minne de allvarliga ord hon nyss hört honom yttra.
Nej, hon kunde icke uthärda att sitta stilla!
Med en liten nervös rörelse sköt hon bort handarbetet samt skyndade ur bersån och var snart ur sikte, och som Malla förtärt de rariteter, vilka fallit på hennes beskärda del, ansåg också hon det vara överflödigt att dröja. Med några ord om, att det snart var teaterdags samt att hon och Emelie hade varjehanda att syssla med sin toalett, avlägsnade hon sig för att söka reda på sin väninna.
»Jag brinner av nyfikenhet», ropade hon, i det hon hastigt ryckte upp dörren till den lilla vindskammaren, där hon fann Emelie, som kastat sig i ett soffhörn med huvudet vilande mot det rakt utstående ryggstödet. »Något har hänt», fortfor hon, »ditt ansikte ser ju ut som en vitmenad vägg.»
»Min snälla vän låt mig vara... jag är alldeles ifrån mig...»
»Du behöver ingenting säga... jag vet i alla fall vad det är», skrattade Malla, »höken vill med näbb och klor slita sönder den vackra duvan... i förtroende sagt såg han riktigt mordisk ut, då du gick.»
»Det kvittar mig lika hur han ser ut», Emelie reste sig upp med en otålig rörelse. »Jag menar kanske inte precis så som jag säger», tillade hon litet ångerfullt, »men du har ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
