Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vad är hon då egentligen», avbröt fru Feuk häftigt, »vad inbillar hon sig att hon är?»
Malla sjönk nästan ned till en känsla av förintelse, då den värda damen med ett uttryck av ringaktning stirrade på henne, i det hon upprepade: »vad inbillar hon sig?»
»Jag förmodar», inföll Malla en smula svävande på målet, »att hon är så fästad... jag menar, att hon föredrar teatern framför allt annat.» Ett leende av vagabondlivets frihet drog vid detta erkännande över flickans ansikte. »Men i hennes ställe», här gjorde hon en sväng på nacken samt talade med ett bestämdare tonfall, »i hennes ställe skulle jag ge scenen så många som flyger och far!»
Med det på en gång sorglösa och förstulna småleende, som ännu dröjde på hennes läppar, hade hon återhämtat sig från den häpnad, vari hon varit försänkt alltsedan Emelie förklarat, att hon icke tänkte bli överstinna.
»Jag förstår lika litet som ni, vad hon egentligen inbillar sig», fortfor Malla med eftertryck, ty det var med verklig sviken förväntan hon yttrade dessa ord. Emelies upphöjelse skulle ju kanske fallit som ett återsken över henne själv och hon hade räknat ut en del fördelar, som borde kommit henne till del.
»Om hon som aktris gjort stormande lycka», återtog flickan efter ett par sekunders tystnad, »så skulle jag kunna förklara hennes åtrå, men nu... Rosalinda Blom är frisk igen, hon kommer tillbaka vilken stund som helst och då återstår för Emelie ingenting annat än de obetydliga subrettroller, i vilka hon sannerligen inte heller utmärkt sig... och med dessa framtidsutsikter stöter hon bort det sorgfria liv... den aktade ställning, som erbjudes henne.»
»Det är verkligen oerhört, kära Malla; om någon berättade mig vad som hänt, så skulle jag knappast sätta tro därtill. Visst märkte jag att översten intresserade sig för Emelie, och fru Feuk, vars sinne åtminstone till en del återfått sin jämvikt, drog sig något närmare den unga flickan samt talade med stigande förtrolighet. »Jag visste, som sagt, att han intresserade sig, men på samma gång var jag övertygad om, att han var en hederlig man, som inte skulle tillåta sig något otillbörligt mot någon, som var i mitt beskydd, och jag lät saken därvid bero. Men aldrig kunde jag tro att hans tycke skulle gå så långt som till ett giftermålsanbud. Då han därför i går kväll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
