- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
139

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


ge defintivt svar... låt nu det här tillsvidare stanna mellan oss...»

Med en vänlig nick lämnade han henne, men fastän herr Malm höll sig i fonden, hade han goda öron, och så fort hovsektern vände ryggen till, trängde aktörer och aktriser sig kring den unga flickan.

Trots all yrkesavund hade hon gjort sig allmänt omtyckt och överallt hörde man beklagande: »Och ni tänker lämna oss», varpå man gillande tillade: »det är ju naturligt, att ni inte vill dela gracer med Rosalinda.»

»Det är inte för hennes skull... jag ämnade mig i alla fall till Stockholm... Malla känner till att detta inte är ett beslut, som är påkommet just i dag.»

»Men jag trodde ändå... jag kan ändå inte fatta att det är slut med vårt glada kamratskap!» och på en gång skrattande och gråtande fattade Malla om Emelies liv och drog henne bort med sig.

»Och ni lämnar oss således», suckade Hartman, så snart han fann ett tillfälle att ensam närma sig Emelie. »Underrättelsen slog ned som en bomb över mig och har helt och hållet krossat mitt hjärta...»

»Stackars gosse!» skrattade Emelie hjärtligt.

» Ja, det är ruskigt... men utan skämt Emelie, jag kan inte leva utan er... ni vet nog redan...»

»Det enda jag vet är, att jag kan undvara er...»

»Men tänk om också jag lämnar Berggrenska sällskapet... om jag i Stockholm uppträder som er skugga...»

»Mer än gärna... man är aldrig besvärad av sin skugga...»

Och med en glättig nick ilade hon ifrån honom till det tillfälliga hem, hon snart skulle lämna och där fru Feuk, full av välmening, i denna stund yttrade till Malla: »Om hon skulle ändra tankar, angående översten, så låt mig genast veta det...»

»Hon har i dag förbjudit mig att ens tala om honom.»

»Alla hennes tankar vända sig kring teatern... Jag förstår henne inte...»

»Sannerligen inte jag heller!»

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:20:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emelie/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free