Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mat... Lyckligtvis hade vi fullt upp med beundrare, som jag tror inte aktade för rov att plundra sina principalers läckerheter och vi, utsvultna stackare, voro samvetslösa nog att hålla till godo med trakteringen.»
»Du har alltid haft böveln så lätt att göra konnässanser, Emelie lilla», sade fru Högqvist skrattande.
»Inte för beständigt var det så där knussligt», fortfor flickan, »då hade vi nog till sist omkommit och därtill ha vi upplevat riktiga goddagar», varpå hon omständligt beskrev sitt vistande hos fruarna Sivers och Feuk.
»Nej, jag blir hungrig, då jag hör dig tala om alla dessa läckerheter», påstod fru Högqvist, »och du kan nog också behöva dig en bit, min flicka», tillade hon godmodigt, »har du inte ätit middag? Varför sa’ du inte det strax», varpå den värda matronan begav sig ut i köket, därifrån man snart hörde skramlet av pannor och fräsandet av smör, till vilket Hanna lyssnade med ett småleende, utan att erkänna, att detta festliga mottagande hade kostat henne ett par nätters vaka och arbete.
»Det var kanske litet vågat att jag lämnade Berggrenska sällskapet», sade Emelie, så snart de båda systrarna voro på tumannahand.
»Den som ingenting vågar, vinner inte heller något... om du går till greve Puke, tror jag nog du blir anställd... det är dumt att säga, men vid Kungl, teatern finnes inte någon som å utseendets vägnar kan jämföras med dig...»
»Ja, om utseendet vore nog så...»
»Det är aldrig värt att misströsta...»
»Jag kan just inte skryta med någon framgång... det behövs så mycket för att lyckas.»
»Det som behövs måste du tillägna dig.»
»Du tror att det går lika lätt som att vecka en tyllremsa», Emelie ryckte lekfullt i systerns arbete. »Hovsektern ville nog ha mig kvar... Jag lämnade honom inte därför att Rosalinda Blom kom tillbaka... Att hon helt och hållet skulle undantränga mig, fruktade jag just inte heller, men...»
»Säg ut och kläm inte orden...»
»Det var någon som en gång gav mig det rådet att inte resa omkring i landsorten... och sedan den stunden gav jag mig ingen ro, förrän jag kom hit...»
»Jag slår vad», sade Hanna muntert, »att den där någon var en person som i högsta grad intresserade dig...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
