Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tjugufemte kapitlet
- Tjugusjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Skynda dig nu», menade Hanna, som var tämligen viss om att Emelie, i den tidiga morgonstunden, icke skulle sammanträffa med obehöriga personer. »När du kommer hem, har jag några remsor, som du måste hjälpa mig att fålla.»
*
TJUGUSJÄTTE KAPITLET.
Midsommarregnet hade medfört ännu flera hattar för att renoveras och hela veckor var Hanna upptagen.
Emelie hade haft mindre tillfredsställande nyheter från det överkörda barnet, ty oaktat fältskärens försäkran att slaget i huvudet var av ingen betydenhet, hade det dock medfört betydlig smärta och svullnad. Någon fara för livet var det likväl icke, hade en tillkallad läkare sagt, men huru sjuk gossen än var, gjorde de medförda presenterna tillbörlig effekt och hon hade tusen hälsningar och tacksägelser att framföra från mormodern.
I brådskan lade Hanna icke synnerlig vikt vid, att Emelie var mera tankfull och ordknapp än vanligt. Men då det gått några dagar om, sade hon: »Du borde kanske se om den lille... jag har en smula hallonsaft, vilken säkert skulle smaka honom.»
»Och du följer med», inföll Emelie, i det hon slog sin arm om systerns hals och drog henne intill sig.
»Omöjligt... det gamla slaveriet har börjat igen...»
»Det är skäl att lossa lite på dess fjättrar», tillrådde Emelie, »det går inte an, att du anstränger dig så där... du ser ut...»
»Ser ut som en grå katta», avbröt Hanna småskrattande. »Men det gör ingenting, om endast arbetet inbringar något... sådant där hoplappande tar mycken tid, men betalar sig lite eller inte... Nej, giv dig av, min sköna, du kan nog också behöva något, som friskar upp dig!»
»Jag ville gärna, att du följde med», upprepade Emelie enträget.
»Det låter sig inte göra», sade Hanna med den bestämdhet som hörde till hennes natur. »Du som annars brukar vara så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:20:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/emelie/0186.html
