Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjätte kapitlet - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksom behövde hon ett skydd mot det tilltagande begäret att återse honom, hade hon bett Hanna vara sig följaktig. Snart fröjdade hon sig likväl över att ensam få skynda till hans möte, men hennes sinne var i dag så fullt av sällhet, att hon nästan längtade efter ett enda ord, en enda häntydan för att få tillfälle att tala om den älskade.
»Du ser ut som om du sålt smöret och tappat penningarna», anmärkte Hanna slutligen, i det hon observerade det bryderi, som röjde sig i Emelies strålande ansiktsuttryck.
»Inte tappat... men kanske funnit», svarade hon, i det hon med tilltagande förvirring sänkte sin blick.
»Och vari består då ditt fynd?...»
»Ack, Hanna, det finnes ingen, ingen som kan vara lyckligare än jag!» och hon slog sina armar kring henne och drog henne intill sig.
I samma ögonblick öppnades dörren på vid gavel och fru Högqvist inträdde bärande en kaffebricka och hack i häl följd av Lydia, och de båda systrarna drogo sig hastigt ifrån varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
