Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag ber tusen gånger om ursäkt», tillade Lydia ironiskt, »för att jag fört den här nyheten till torgs!»
»Inte skall ni bli förtretad, snälla vän», inföll fru Högqvist med ett uttryck som om hon sög på honung. »Men jag blev så perplex över allt det här, att jag knappast visste vad jag sa’... Bloomfield», upprepade hon, »jag tycker, jag har hört det namnet förr.»
»Det tvivlar jag visst inte på», inföll Lydia och hennes misshumör försvann med vissheten, att detta var ett ämne, som plågade Hanna och nästan lade Emelie på sträckbänken. »Detta är sådant folk, som i allmänhet låter prata om sig... lord Arthur är son till ministern här... de äro oerhört rika, halvgalna engelsmän...»
Fru Högqvist nickade. Ju större fantaster, desto bättre vore det kanske! Att de båda herrarnas hjärnor icke voro i fullt normalt skick, kvittade henne lika, endast deras rikedom ej kunde betvivlas. »Drick en påtår, Lydia», sade hon, »det är så trevligt att skvallra lite vid kaffekoppen!»
Emelie och Hanna, genomträngda av stridiga känslor, plågades av det började samtalet, men det oaktat ville de icke låta ett ord undfalla sig. Tysta, orörliga, hand i hand sågo de med en orolig blick bort till Lydia, som med en talförhet, vilken knappast gav henne tid att hämta andan, fortfor:
»Då jag hörde att Emelie var mycket tillsammans med unga Bloomfield, roade det mig att ta lite reda på hans förhållanden... han är chargé d’affaires vid beskickningen samt lika munter och obekymrad som fadern är allvarlig och betänksam. Gubben lär vara ett riktigt original... i sina unga dagar har han varit en så glad garçon som trots någon, men nu sysselsätter han sig lika ivrigt med att arbeta på sin själs frälsning, som sonen sysselsätter sig med att snoka upp vackra flickor...»
Hon skrattade och gav Emelie en liten nick: »Du skall inte inbilla dig, att du varken är hans första eller sista flamma...»
»Så dum är hon säkert inte», inföll fru Högqvist, »vem känner inte ungherrarna...»
»Jo, det är snygga gossar och de gamla äro inte stort bättre, utom när de slå sig på skenheligheten och klä’ sig i säck och aska.»
»Unge lorden följer således inte i faderns fotspår», anmärkte fru Högqvist, som var rädd att Lydia skulle komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
