Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguåttonde kapitlet - Tjugunionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dö än förråda något, så tror jag mig inte riskera ett sammanträffande med honom. Jag ger mig inte bort med mina presenter förrän på eftermiddagen... all städning är naturligtvis då överstökad... och Arthur, som varit några dagar på jakt, hemväntas inte förrän på aftonen. Om han också kommer något tidigare... än se’n?... Jag behöver inte uppehålla mig mer än ett par sekunder... men då han kommer, vilken överraskning! ’Vem har varit här?’ ropar han och får till svar: ’ingen!’... Den strängaste undersökning kan inte framtvinga ett annat resultat... det hela blir som ett trolleri och så kommer han till mig, och jag visar honom kanske nyckeln.»
»Att sådana där dumheter och tillställningar alltjämt kunna roa dig», sade Hanna, som nu var färdigklädd och beredd att följa Emelie, som fortfor att språka, om icke om samma ämne, så dock om samma föremål.
»Arthur och alltjämt Arthur», muttrade Hanna. »Blir du då aldrig trött på att tala om honom?»
»Aldrig!»
Det ordet kom så hastigt, så ömt och glättigt, att Hanna måste småle. »Du är en oförståndig toka», sade hon.
»En lycklig galenskap», inföll Emelie. »Men om du inte vill göra slut på min fröjd, så skynda dig... kom ihåg, att mamma och steken väntar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
