Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag, som om jag kom på eget bevåg och du inte visste av det ringaste, men att jag som mor inte kunde uthärda att se dig förtvivlad över en brytning, som du genom ett förhastande har framkallat.»
Den unga flickans ansikte, åt vilket den djupa sinnesrörelsen givit ett uttryck av själströtthet, fick i hast samma beslutsamma blick, varmed hon i avskedets stund sett upp till Arthur Bloomfield. »Mellan honom och mig», sade hon, »varken kan eller får finnas ett närmande.»
»Jag är nästan säker på, att han en gång skulle ha gift sig med dig», suckade fru Högqvist, som sakta vaggade fram och tillbaka sitt huvud. »Men om jag också nu skrek ut det på torget, så skulle ingen tro mig, då du kan vara så dum och göra slut med honom. Man skall till på köpet helt enkelt säga, att han ledsnat på dig, att du totalt tråkat ut honom... Rör det dig då inte alla anmärkningar, man skall göra, och hur man sedan skall skratta åt dig... Vad nu då?... Rusar du din väg utan att lyssna till ett enda förståndigt ord!» ropade hon efter Emelie, vars klänning i denna stund fladdrade till i dörren, som föll tungt igen efter henne. »Gud förlåte mig för sådana barn...» muttrade hon, »jag tror hatten satt på sned på henne och så flög hon åstad utan kappa... Det vore inte mer än rätt, om hon finge en förkylning på halsen.»
»Naturligtvis bar det av till Hanna», fortfor hon i tankarna, »det blir två emot en, om jag hädanefter skulle säga något... Men vem kan väl tiga med ett gott råd, när man ser allt bära på tok... inte en mor åtminstone», och med en blick, som om hon vädjat till alla mödrar i kristenheten, började hon, för att ur förstörelsen ändå kunna rädda något, att plocka tillsammans en mängd nipper.
Fru Högqvist hade emellertid rätt i sin förmodan att Emelie skyndat till sin syster, som redan kvällen förut av sin mor fått en vink om det nya skick, vari förhållandena skulle kunna gestalta sig, såvida man icke på ett förståndigt sätt kunde ingripa, vilket hon också lagt Hanna på hjärtat. Det obevekliga svaret hade emellertid varit, att denna icke tänkte lägga sig uti några hjärteangelägenheter och att endast Emelie kunde avgöra vad som vore bäst för henne.
»Således hon», mumlade Hanna, »hon, liksom jag!»
Dessa tankar i all sin tröstlösa enformighet svävade nu oupphörligt för henne, medan hon ivrigare än någonsin tog itu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
