Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Timmar, dagar, månader och år försvunno, än i hemmets lysande bo, än i grönskande dalar och lundar. Växlande scener av nöje, ljuva drömmande dagar, ögonblick av allmän hyllning, stunder av passionens vällustiga yra och av kärlekens himmelska syner — så förflöt hennes liv, för henne stillastående i fröjd, under årstidens skiftningar.
Han, som i den svåra stunden, då hon, fruktande flyktat undan sin älskares möte, han, som talat tröstens ord till henne och återväckt hos henne hopp och mod, han, hennes tillvaros räddare, hade blivit hennes ödes styresman.
Passionens hänförelser syntes henne kanske skönare, därför att de grepos i flykten mitt ibland världens glans och tomhet.
Utan att bekymra sig om med vilka åsikter man i världsvimlet bedömde hennes blinda, ömma, vansinniga kärlek, hängav hon sig åt lyckan att ha vunnit hans tillgivenhet och beskydd.
Det förflutna med dess barnsliga tillit, dess flickaktiga tycke och dåraktiga svärmeri, förintades nästan i samma ögonblick hon förkrossad hade beslutit en brytning. I denna smärtfulla stund, då hon dignat under bördan av sitt felsteg och känt sig förkastad, var det han, som återförde henne till den ledtråd, vid vilken hon i alla tidens skiften alltid borde hålla sig, och konstens värde hade aldrig synts henne dyrbarare än i det ögonblick, hon kände sig räddad från att gå förlorad genom världens dom.
Smärtans udd hade sedan förslöats i virveln av tusentals muntra upptåg, yrande nöjen och stormande förströelser.
Hon ville glömma, ville låta det förgångna och all oro så att säga flyga bort med nöjenas vind för att sedan desto allvarligare ägna sig åt sitt mål. Men i världsvimlet skjuter man lätt över detta mål. Det blev för henne alltmera otydligt, tills det knappast mera hägrade för henne, då hon en dag träffades av hans blick, som väckte henne till eftertankar, och nästan omedelbarligen drog hon sig undan nöjets frestelser för att i fred och ro återtaga avbrutna studier.
Med böckerna mellan sina händer kände hon sig dock snart mera förströdd än under det uppsluppna glammet vid en nattlig fest.
Det sökta lugnet undflydde henne. Ensligheten blev full av leende bilder där han uppträdde, oemotståndlig som sagornas hjälte, och hon greps av en dittills okänd oro, vilken med förtärande glöd brände hennes blod, tills hon, med andlösa suckar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
