- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
240

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet - Trettiotredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin återinflyttning i den gamla kammare, vilken hon för kort tid sedan med så stora förhoppningar och pretentioner hade lämnat.

»Druvor och konfektyrer», muttrade fru Högqvist med en rynkning på näsan, då Emelie framför den sjuka dukade upp sina rariteter. »Gör mig frisk, så skall jag tacka dig... men det kvittar dig lika hur jag har det... du bekymrar dig inte om någon annan än dig själv!»

*


TRETTIOTREDJE KAPITLET.



Det var i slutet av mars månad, vinterdagen var kall fastän solig.

Slädföret gav bjällerklang, lätta travare skakade sina nät och väldiga kuskar i björnskinn sågo mäktiga ut. Det stora torget med sina alléer och snöskimrande trädkronor var som en avstängd plats, vilken uteslöt det rörliga affärslivets bråk och tarvlighet, för att på promenaden lämna rum för sammet, sobel och mård, och dessas bärare hade hållning och elegans i sina rörelser, om också halkan och den bistra kölden gjorde dem något hastigare än vanligt.

Tillsammans med fru Frösslind och några unga litteratörer hade Emelie en stund vandrat fram och tillbaka och hon hade just skilt sig ifrån sitt sällskap för att begiva sig mot hemmet, då, i hörnet vid Regeringsgatan, en ung flicka plötsligt stannade framför henne. Flickans ansikte var rundlagt liksom hela hennes lilla figur, men från de bruna, glänsande ögonen mötte en blick, som kom Emelies intagande huvud att vända sig om emot henne.

»Emelie... är det inte Emelie», ropade en glad röst, »känner du inte igen lilla Marie... Marie Werner?...»

»Marie!» Det kom varmare rosor på Emelies kinder, än dem vinden nyss trollat fram. Ja, nu kände hon igen detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:20:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emelie/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free