Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiofjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det här är bara dumheter», avbröt hon sig högt, nästan gällt, »bara dumheter», upprepade hon otåligt, »som jag kom att tänka på, då Marie sa’ om sin mor, att hon var den bästa människa under solen! Det är mycket sagt... alldeles för mycket», tillade hon, i det ett bittert och ironiskt drag krökte hennes läppar, »så mycket begär jag inte!»
Emelie lutade sig ömt över henne, och hon blev i denna stund icke bortstött så som ofta förr, utan modern tycktes finna en behaglig vila med att stöda huvudet mot hennes arm.
»Så vänlig har mamma aldrig förr varit», sade Emelie, när hon och Marie åter sutto förtroligt tillsammans i konstnärinnans praktfulla hem. »Hon höll mig kvar och ville knappast, att jag skulle gå», tillade hon med glänsande blickar. »Men det var sant, jag har hela dagen haft något, jag ville fråga dig... Var jag inte ordhållig som kom hem före midsommar?»
»Det var du visst...»
»Och har du skrivit till din morbror, att du inte ämnar gifta dig med prosten Witte?»
»Naturligtvis... och han har svarat att mamma kommer hit upp de första dagarna i juli... Jag behöver inte besvära mig med att hämta henne... han vill aldrig mera se mig eller ha något att vidare beställa med oss...»
»Kort och avgjort?...»
»Som du hör...»
»Men om han ändå skulle förändra beslut?...»
»Det gör han aldrig!»
Emelie skrattade. »När tänker du fira ditt bröllop?... Jag menar, när ämnar du helt och hållet lyckliggöra herr Adler?...»
»Det beror på omständigheterna», svarade Marie med samma glättiga tonfall som det, varmed Emelie hade talat till henne, under det hon kvävde en suck.
»Någon passande plats har jag verkligen inte lyckats finna för honom... Vad tror du han skulle tycka om ett arrende?»
»Med två tomma händer...»
»Vi tala inte om hans händer», inföll Emelie leende, »endast om du tror att ett arrende skulle vara honom önskligt?... Gott!... I så fall är han arrendator på en kungsgård... en sådan är just i dagarna att få övertagas och som sökande har det både varit grevar och baroner... här är kontraktet... det fattas endast herr Adlers underskrift... Inventarierna bli min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
