Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett slags lärmästare, som fört mig därhän att tacka Gud för vad jag genom Hans nåd övervunnit och besegrat...»
Hannas ögon hade en ovan glans av tårar, som hon förgäves bemödade sig att tillbakatränga.
»I så fall», sade Emelie rörd, »hoppas jag du kan ta din skatt med dig.»
»Jag hoppas det», inföll Hanna med ett leende, i det hon sökte antaga ett muntert uttryck. »Ja, jag är nästan säker därpå, ty det är inte utan, att jag har en smula draknatur...»
»Och jag håller med Marie, att du nog kommer att bereda dig trevnad... Tänk dig bara en elegant butik på Drottninggatan, med närbelägna boningsrum, bland vilka en rymlig sal är det nödvändigaste i och för dina arbeterskor... Naturligtvis sätter du upp en större fabrik... och medan du sköter fabriken, så tar Selma emot kunderna... i hela världen skall man inte kunna finna en älskligare och mera intagande bodmamsell än hon.»
»Ja, därmed är det inte nog», återtog Hanna, »men hon är den dugligaste och präktigaste flicka, som någonsin trampat i två skor. Den stund du förde henne till mig var en välsignad stund... jag har genom henne liksom left upp igen! Hon är alldeles som en del av mig själv», fortfor hon livligt, »och jag är så rädd om henne, som vore hon min ögonsten... och vilken smak och vilket omdöme hon har inom vårt fack... Jag kan rådgöra med henne om allt, både om affärer och andra förhållanden; det var just hon, som i dag, då jag kände mig så förtvivlad över att ha blivit uppsagd, rådde mig att gå till tant Emelie... och ett bättre råd kunde jag aldrig få... sannerligen börjar jag inte se vår flyttning i en helt annan dager!»
»Jag visste nog det», sade Emelie, »jag visste nog att mitt tal om fabriken skulle slå an på dig!»
»Säkert kommer jag med tiden att sysselsätta en hel mängd flickor... jag är inte rädd att få mycket att ombestyra... det är just i min smak...»
»Men du glömmer ju alldeles att dricka en liten ’påtår’, detta är också i din smak.»
»Jag erkänner, att jag gärna vill sträva framåt», återtog Hanna, som i allsköns gamman knaprade på en biskvi.
»Du är danad till affärsmänniska, och det är kärt och lugnt för mig att veta, det du kan påräkna en tryggad framtid...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
