Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den, som i det borgerliga samhället vill
bibehålla företrädet åt naturens
ursprungliga känslor, vet icke hvad han vill. Alltid
i strid med sig sjelf, alltid vacklande
emellan sina böjelser och sina pligter, skall han
aldrig vara hvarken menniska eller
medborgare; skall han aldrig duga hvarken för sig
sjelf, eller för andra. Han skall vara en
af dessa menniskor i vår tid; en Fransman,
en Engländare, en borgare: det vill säga,
intet.
För att vara något, för att vara sig
sjelf och alltid en, måste man handla som
man talar; man måste alltid vara viss om
det parti man bör taga, fatta det öppet,
och följa det alltid. Jag väntar, att man
må visa mig detta vidunder, för att veta
om han är menniska eller medborgare, eller
huru han beter sig, för att på en gång
vara begge delarne.
Af dessa tvenne nödvändigt motsatta
föremål, härflyta tvenne slag af motsatt
uppfostran; den ena allmän och offentelig, den
andra enskilt och huslig.
Viljen J få begrepp, om en allmän och
offentelig uppfostran, så läsen Plato’s
Republik. Det är icke ett politiskt verk,
såsom de tro, hvilka dömma om böcker blott
efter deras titlar. Det är den vackraste
afhandling om uppfostran, som någonsin
blifvit författad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
