Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjenliga daning. Se der en af de fåfänga
slutsatser, som vår falska klokhet gör, och
dem aldrig någon erfarenhet bestyrkt.
Ibland den myckenhet af barn, som hos
förnuftigare folkslag än vi, uppammas i all
frihet för sina lemmar, ser man icke någon
enda, som sårar eller förvrider sig: de skulle
icke kunna gifva sina rörelser den styrka,
som kunde göra dem farliga, och då de
skulle taga en våldsam ställning, skulle
smärtan snart påminna dem att förändra den.
Aldrig hafva vi ännu företagit oss att
linda hundvalpar och kattungar; men ser
man, att de hafva någon olägenhet af
denna försummelse? — Barnen äro mera
oviga; — lät så vara: men i proportion äro
de ock mera svaga. Knappt kunna de röra
sig; huru skulle de då skada sina lemmar?
— Om man utsträckte dem på ryggen, så
skulle de dö i denna ställning, likasom
sköldpaddan, utan att någonsin kunna
vända sig.
Icke nöjda med att hafva upphört att
dägga sina barn, upphöra qvinnorna äfven
att vilja framföda dem; följden är naturlig.
Så snart det förefaller besvärligt att vara
mor, finner man snart medel att alldeles
befria sig derifrån: man vill göra ett arbete
onyttigt, för att alltid få återbegynna det;
och man använder till slägtets skada den
lifliga böjelse, som gafs till att föröka det.
Detta bruk, förenadt med andra orsaker till
folkminskningen, förkunnar oss det öde, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
