Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men bör denna fråga betraktas blott på
den fysiska sidan, och behöfver ett barn
mindre sin moders omsorg, än hennes
bröst? — Andra qvinnor, ja! äfven djur
kunna gifva det den mjölk hon vägrar: men
en moders sorgfällighet kan icke ersättas.
Den som i stället för sitt eget, uppammar
en annans barn, är en oduglig mor; huru
skulle hon då vara en god amma? Hon
kunde blifva det, men långsamt, ty vanan
måste förändra naturen; och ett barn, som
är illa skött, skulle hundrade gångor hinna
förgås, innan dess amma fattat en moders
ömhet för det.
Utaf sjelfva denna fördel uppkommer
en olägenhet, som ensam borde betaga
hvarje känslofull qvinna modet att låta sitt barn
uppammas af någon annan: det är den att
dela modersrätten, eller snarare, att
öfverlåta den åt en annan; att se sitt barn älska
en annan qvinna, lika mycket och mer än
henne; att känna, att den ömhet det hyser
för sin egen mor, är en gunst; och att den,
som det bär för sin fostermor, är en
skyldighet: ty hvar jag funnit en moders
omvårdnad, är jag icke der skyldig en sons
tillgifvenhet?
Det sätt, hvarpå man botar denna
olägenhet, är att ingifva barnen förakt för
deras amma, i det man handterar henne som
ett verkeligt tjenstehjon. Då hennes tjenst
är slutad, borttager man barnet, eller
förafskedar man amman; och igenom ett elakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
