Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varelser, begåfvade med lif och känsla, är
allt undervisning. Om växterna ägde en
framskridande rörelse, så borde de äga
sinnen och förskaffa sig kunskaper, annars
skulle slägterna snart gå ut.
De första sensationerna hos barn äro
blott affektiva, och utmärka endast deras
eget tillstånd; de känna blott nöje och
smärta. Då de hvarken kunna flytta sig eller
fatta uti något, behöfva de en lång tid för
att småningom bilda sig egentliga
föreställningar, hvilka visa dem de föremål, som
äro utom dem; men under det dessa
föremål utsträcka sig, och aflägsna sig, så till
sägandes, ifrån deras ögon, samt för dem
antaga dimensioner och skapnader, så
återkomma de affektiva sensationerna, och
begynna att underkasta dem vanans välde;
man ser deras ögon oupphörligen vända sig
emot ljuset, och om det kommer från
sidan, oförmärkt taga denna direktion; så att
man bör vara sorgfällig om att ställa deras
ansigte mot dagen, på det de ej måtte
blifva vindögde, eller begynna se i kors. De
böra äfven i god tid vänjas vid mörker; ty
annars gråta och skrika de, så snart de
befinna sig deri. Om födan och sömnen
alltför noga afmätas, blir det en nödvändighet
att alltid njuta dem efter samma
mellantider, och snart födes begäret efter dem ej
mer af behof, utan af vana; eller snarare,
tillägger vanan ett nytt behof till naturens:
se der hvad man bör förekomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
