Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man ej låta det bero dervid: man skulle
närma sig till hjelmen, leka med fjädrarne,
låta barnet handtera dem; ändteligen skulle
amman fatta uti hjelmen, och leende sätta
den på sitt eget hufvud; om eljest en
qvinnas hand vågade vidröra Hektor’s vapen.
Är det fråga om att vänja Emil vid
knallen af ett eldgevär, så afbränner jag
först ett fängkrut på en pistol. Denna
hastiga och flygtiga låga, detta slags blixt
förnöjer honom; jag förnyar samma sak med
mera krut: efter hand lägger jag i pistolen
en liten laddning utan stopp, och sedan en
större: ändteligen vänjer jag honom vid
bössesmällar, vid kanonskott och vid de
förskräckeligaste salfvor.
Jag har anmärkt, att barn sällan
frukta för åskan, med mindre knallen är
förskräcklig och i sjelfva verket sårar
hörselorganen: annars hafva de denna fruktan,
sedan de fått veta, att åskan ibland sårar och
dödar. Då förståndet begynner förskräcka
dem, så lagen att vanan åter inger dem
mod. Derigenom att man långsamt och
försigtigt går fram steg för steg, gör man så
väl den fullvuxna som barnet oförskräckta
vid allt.
Vid lifvets början, då minnet och
inbillningskraften ännu äro overksamma, är
barnet ej uppmärksamt på annat, än det
som för ögonblicket verkar på dess sinnen.
Emedan sinnenas intryck äro de första
ämnen för dess kunskaper, så bör man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
