Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har erfarit, att de mest vårdslösade barn
äro långt mindre utsatta derföre, än de
andra. Jag är likväl långt ifrån den tanke,
att man skall vårdslösa dem; tvertom är det
angeläget, att förekomma deras behof, innan
deras skrik ger dem tillkänna. Men lika så
litet vill jag ock, att den omsorg, som
man om dem har, skall vara illa förstådd.
Hvarföre skulle de anse för ett fel att
gråta, då de se att deras tårar kunna uträtta
så mycket? Underrättade om det värde
man sätter på deras tystnad, skola de väl
taga sig till vara, att slösa dermed. De
sätta slutligen ett sådant på den, att den ej
mer kan betalas; och det är då, som de
genom för mycket gråtande utan framgång,
möda sig, utmatta sig, förstöra sig.
Då ett barn, som hvarken är bundet
eller sjukt, och hvilket man ej låter något
fela, länge gråter, sker det blott af vana
och envishet. Dess tårar äro icke naturens,
utan ammans verk, hvilken, då hon ej vet
uthärda olägenheten deraf, förökar den,
utan att besinna, det hon derigenom, att hon
nedtystar barnet i dag, retar det att i
morgon gråta mera.
Det enda medlet att bota eller
förekomma denna vana, är att ej fästa någon
uppmärksamhet dervid. Ingen gör sig
gerna någon onyttig möda, icke engång
barnen. De äro envisa uti sina försök; men
om J ägen större ståndaktighet, än deras
envishet är, så afskräckas de och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
