- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / Del I /
4

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom själv, hängde hans trofasta skotska hjärta så fast vid
denne monark, att budet om Karl I:s halshuggning gjorde
honom dödssjuk av sorg. Han avled tre dagar efter
underrättelsen, som träffade honom i Danmark. Därifrån
återfördes han till det lilla gravkapellet på det av hans forna
gods, Tongue, där han bodde innan han lämnade Skottland.

Det var en utfattig man vars kista 1649 insattes i
fädernas gravkapell i Kirkibolls kyrka. Men en man, som givit
sitt gods som sin personlighet för den idé, vilken för hans
samtid var den högsta. En god soldat, en tapper general,
en ärans man, lämnade han ett i allo gott eftermäle till
vilket fogades endast det klandret: att han varit mer
frikostig än hans förmögenhet medgav.

*



Trots efterforskningar[1] har man ännu ej kunnat
fastställa namnet på stamfadern till den svenska grenen
av den skotska släkten Mackey. Från den ovannämnda
inkvarteringen omtalas ett i Enköping förlagt kompani
såsom Johan Mackey’s. Enligt en annan urkund
kvarstannade i Sverige en Rudolf Mackey, vars son Isak var
brukspatron i Gästrikland och en tid arrendator av Hargs
bruk i Uppland. Med Isak Mackey’s dotter Anna utdog
denna gren. Enligt den muntliga traditionen var
stamfadern den i Uppland bosatte överstelöjtnant Mackey. Om
dennes hustru berättas att en söndag, då alla andra
voro i kyrkan, blev hon av husets betjänter skrämd att
framge sin mans pengar och redbaraste mobilier, som
de med gårdens hästar bortförde. Enligt en annan
sägen voro rövarna maskerade, och husfrun blev även
av dem mördad.

[1] Dessa hava skett dels genom min far i förening med
Gabriel Anrep; dels av kapten Viggo Key, doktor Hans
Key-Åberg, och mig själv under en vistelse i Skottland 1900.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/1/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free