Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har man funnit hos andra gamla utån att dessa bevarat
sin själ så ovärldsligt ren, sitt hjärta så levande varmt.
Hos denna gamla finnes ej skugga av bitterhet mot
livet, av misstro mot människorna; ingen skymt av
den trånga gamlings-själviskhet, som är likgiltig för allt,
vilket ej angår det egna jaget; intet av det avtagande
livets agg mot livsrikedomen, intet av den
hjälpbehö-vandes maktlust mot sin omgivning. Den djupa
anspråkslösheten gentemot livet och människorna, den
soliga tacksamheten för vad de oväntat giva, äro nu —
då hon sitter som släktens vördade äldsta — alldeles
desamma som i hennes ungdom då hon själv ej tycktes
ana att hon var beundrad för sin fägring.
När hon vid några och tjugo år genom ett svårt
benbrott blev illa halt för livet bar hon denna, för en
ung skönhet svåra, prövning med största lugn. Och så
har hon även burit de försakelser, den med åren
alltmer minskade rörligheten ålagt henne. »I år,» skrev
hon, »har jag ’köpt mig sommarnöje’ i form av en
rullstol och utsträckt mina färder ända till Skansen» —
det verk för vilket hon alltid hyst livligt intresse, dels
som gammal vän till Hazeliuska släkten, dels på grund
av den svenskhet, som betecknar henne likasom bröderna
I mi! Key och Hugo Raab.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
