Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det tragiska i Talis Qvalis’ öde att, på grund av
brödbekymmer, nödgas hålla vinghästen under oket.
Från Strandbergs begravning n/2 1877 kom E. K.
hem, blek och djupt gripen vid minnet av huru stolt
och trotsig han sett denna levnad börja, men hur ensam,
nästan förbisedd, diktaren var, när hans levnadslopp
fullbordades. Denna stämning fick sitt uttryck i
nedanstående, omedelbart vid hemkomsten, av E. K. skrivna
strofer:
Jag vill ej väcka några strider
om svenska sångens gyllne tider
om vad den var och vad den är.
Men, vid den boja här är lossad
men vid den sköld, som här är krossad,
jag frågar: var och vem och när?
Var fanns i dag den svenska sången
»Ur svenska hjärtans djup» — och gången
med oss, med folket till den grav
där skaldens stoft helt tyst blev jordat?
Skall Svea dövstum se fullbordat
det rika sångarliv, han gav?
Skall frihetsglöden kallt bedömas,
skall allt det fosterländska glömmas,
förgätas skaldens skänk en gång?
Känn, Svea, än hans fröjd och smärta
och känn du själv ett eget hjärta,
låt något pulsslag bli till sångl
Vem skall den fällda lyran taga,
vem skall som han i härnad draga
i eld och lågor för sitt land,
för manlig id och manligt minne?
Ett äkta svenskt, ett öppet sinne,
med vidsträckt synkrets från vår strand 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
