Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som varje kvart, halv och hel timme klinga uppe i luften,
höras över hela staden, och göra ett högst eget och vackert
intryck — då måste jag sträcka ut armarna och med djup
aktning och innerlig vänskap omfatta detta folk, som säger
så litet och gör så mycket, äger så mycket att göra och
underlåter så litet; som, om det kanhända väl mycket gör
poesien till prosa, likväl aldrig blottar prosan på poesi,
något som överallt annorstädes brukar ske och gör skalden
så ont i det han med avsmak vänder sig från livet, Skulle
jag vilja vara en prosaisk, jag menar praktisk människa, så
ville jag vara det i Holland, där finnes den vackraste prosan
i hela världen.»
Från Amsterdam gjordes en utflykt till Haarlem,
för att bese tulpanträdgårdarna och höra den berömda
orgeln, en musikalisk högtid, som de tre unga
svenskarna, mot en bestäjnd avgift, kunde få fir.a i all
ensamhet. De hade utbett sig musikstunden i
skymningen. Lutad mot en pelare upplevde E. K. det
oförgätliga intryck, som han här nedan skildrar — sedan
han först talat om sin smak för att ensam, eller nästan
ensam vara i en stor kyrka i skymningsstunden för
»att sitta och -skåda huru skuggorna förlängas ochbliva
allt tätare-i de höga valven; huru de bortilande solstrålarna
blekare och blekare darra genom fönstren, och’ därunder
höra vacker musik från orgeln. Så var fallet här. I mörkret
lekte tonerna underbart över oss; där voro toner såsom
barnsjälar, vekhjärtade, bedjande, jollrande; kvinnliga toner,
eldiga, smekande, bön- och befallande, toner som gräto,
gnisslade, brusade, åskade. Det var livet, söm gick i höga
böljor, det var orkaner, väckta av lossnade tungors första
himmelska sånger, av änglavingar blandade med demoners
rytande ur djupet; plågades fradgande tjut och sköna, osaliga
Kvinnors själsutandande suckar — det var én yttersta doml»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
