Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ståndpunkt, E. K. 1844 fann självförståelig och
obestridlig. Kapitlet meddelas delvis i ett annat sammanhang.
Det överensstämmer med ynglingens allvarliga syn
på kvinnans frigörelse, att E. K- i en skildring av
grisetterna betonar huru som dessa genom
överlåtenheten åt sig själva, genom att endast ha sin egen
inneboende förmåga att lita till, i sitt väsen få något moget
och fritt. Han betonar även att man hos dem kan finna
en verklig känslans förfining och en stundom storartad
offervilja, jämte behag och naivitet. Men det är dock
icke i sin egenskap av grisett utan i sin egenskap av
kvinna, hon har dessa företräden. Och därför kan E. K.
ej förstå fransmannen, för vilken den mest älskvärda
unga flicka, som han gifter sig med, ej har en tjusning
jämförlig med den grisetten utövar: den senare får hans
kärlek, den förra griper endast hans förstånd. E. K.
ägnar även några kapitel åt de fattigas Paris: t. ex. den
lilla blomsterflickan, som han vid ankomsten sett
frysande, vacker och oskyldig med sina blomsterkorgar
i snön och några månader senare ser bland gatans
kvinnor; eller den lille savoyarden, en gosse med en av
den rysligaste brist tillkonstlad ålderdom, »en själ, ett
liv som gick under i verkligheten»; eller lumpsamlaren
och det uslingarnas natthärbärge, där denne har sovplats.
Tidens berömda, finaste restauranger och kaféer
försummas icke; Louvre och de berömda monumenten
beskrivas föga men besökas flitigt. Så även teatrarna.
Paris var just då rikt på sceniska storheter, såväl inom
operans som på komediens och tragediens område. Julia
(iråi, Mario och Lablache sjöngo på operan, Frédéric
I i iiiaitre — som syntes E. K- påminna om Torsslow —
var dramats stora kraft; Virginie Déjazet förtjusade på
1 ’ a I a i s roya l’s teater samma världspublik, som Rachel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
