Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Chamonixdalen vid foten av Mont Bianc gick
vägen över Forclaz till Sion, Leuker-Baden och över
Gemmi, det höga berg, som utgör gränsen mellan Ober
Wallis och Berner Oberland. Under denna färd
bekänner E. K. att han för andra gången i sitt liv kände
dödsångest.* Ty under färden inträffade ett våldsamt
bergras: strax framom de vandrande störtade ett
klippstycke, stort som ett hus, ned i avgrunden och nya
sådana ras kunde väntas. Men färden gick dock lyckligt
upp till Qemmis spets, med dess praktfulla utsikt och
sedan nedåt till det ensliga värdshus, där Z. Werner
har förlagt sitt drama Den tjugufjärde februari.
Han hade bakom sig en natur av snö, is och svarta
klippor — »ett utmattat raseri i halvdöd dvala» — och han
steg ned i Kanderstegs vackra, sommarvarma dal belyst
av det klaraste månsken. Sent i den stilla, blomdoftande
natten kom han till Frutingen och så gick färden till
Interlaken, Staubbach, vars vattenfall visade sig i
solbelysning som ett guldregn; över Wengernalp i snöväder
och en köld, som kom »själen att snörpa ihop sig som
ett skrumpet vinteräpple och fyllas av ett dödligt hat
till allt skönt i världen». Kvällen med alpglöd över
Die Jungfrau, natten med det klaraste månsken över
Silberhorn och sinnet fyllt av Byron — som just här
på Wengernalp diktade Manfred — gav riklig ersättning
för dagens obehag. Så gick färden till Grindelwald.
I dess glaciär hade kort förut en ny grotta öppnat sig.
Därinne vid solnedgången, då aftonens purpurstrålar
trängde in och försvunno i det blå, såg man i isen alla
* Första gången var när han som barn höll på att
drunkna. Skildringen av Gemmi är mycket livlig och det
mest lästa av allt, Emil Key skrivit, ty F. F. Carlson gav
den plats i första upplagan av Folkskolans Läsebok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
