Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen, de synas i flock, annars går var och en för sig.
Flera trovärdiga åsyna vittnen berättade även att, om
honan begått äktenskapsbrott, flyger hanen bort att
samla alla storkar i grannskapet; honan ligger under
tiden nedhukad i boet. Då hanarna komma tillbaka,
flyger hon ned på marken; storkarna sätta sig i ring
omkring henne, lägga huvudet mot ryggen och tyckas
reflektera, gravitetiska som justitieråd. På en gång
knäppa de till med näbbarna — ett läte liknande
kastanjetters — rusa på honan och slita henne inom
några ögonblick i små bitar.
På Föhr och alla Halligöarna ser man blott låga
hus på sandkullar; regnvattnet samlas i gropar; träd
finnas inga och dock var denna fattiga bygd så kär
för sina barn, att de gamla ville tillbaka för att dö där.
Hela livet var idylliskt och ärligheten så stor, att man
inga lås hade på dörrarna. En gumma på en av de
mindre Halligöarna sade: »Detta är det märkvärdigaste
år i min levnad: jag har sett en kung och en häst.»
På Amrom var folkets dräkter som deras utseende
vackert, även uttrycket, isynnerhet i ögonen. Naturen var
densamma: sandkullar och hav; vid synranden en rad
gravkullar med figurer på och i solnedgångsbelysningen
var detta en högst pittoresk anblick. Här funnos icke
blott som på Föhr badgäster utan även —vagnshästar!»*
* Till Föhr återvände Emil Key 1847 som badgäst och
hade där sällskap av sin syster, Marie-Louise och dennas man.
Resan gick då över Köpenhamn, Kiel, Rendsborg, Husum till
Föhr och hem över Hamburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
