Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att denna misstro och ömtålighet sedermera ofta
urartat till krass egoism och motbjudande råhet i våra
unions-förhandlingar, blir däremot alltid ett stort fel hos norrmännen.
Men ifrån första början, vi upprepa det ännu en gång
öppet och oförtäckt, var dock felet vårt. Denna sanning
har ännu blott lösligen uttalats, men i samma mån
tvedräktens tider försvinna i fjärran, skola tidsbilderna
gruppera sig och sålunda lämpa sig till en överblick i tavlor;
vad vi här vågat uttala skall inom kort av var man inses
och erkännas.
Den ömsesidiga avogheten gick under Karl Johans
senaste regeringsår tyvärr ända därhän, att varhelst svenskar
eller norrmän träffades, hemma eller i främmande land,
iakttogo de en tyst observation på varandra. Blotta namnet
norrman eller svensk var stundom tillräckligt att sätta
personer i ett främmande och spänt förhållande, vilka annars
med högaktning och vänskap skulle närmat sig varandra.
En helt ny epok inträdde med konung Oscars
tron-bestigning och den uppväxande skandinaviska idéen. De
koncessioner, vilka nu i följd av båda blevo gjorda,
uttryckande ett verkligt erkännande av norrmännens rättighet
och jämlikhet som en självständig nation, hava märkbart till
vår fördel förändrat sinnesstämningen i Norge, Ja! det
uttalar sig för närvarande hos våra norska bröder —
åtminstone hava vi personligen gjort denna erfarenhet — en
hjärtlighet, en öppenhet och framför allt en rättframhet, som på
oss gjort ett djupt intryck, och helt och hållet läkande lagt
sin hand på det forna såret.
Det återstår nu oss svenskar, att förbli värdiga segern
över oss själva, över vår nationalfåfänga, att visa oss vilja
göra ej blott det rätta för det rättas skull, utan även möta
hjärtlighet med hjärtlighet. Må vi tävla med varandra att
räcka norrmännen handen, icke till försoning, ty den är i
själva verket jämnårig med den skandinaviska idéen, utan
till vänskap och broderskap för framtiden!*
* Under de fortsatta unionsstriderna förblev denna
umesstämning och åskådning hos Emil Key oförändrad.
(Utg. anm.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
