Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hyltén-Cavallius är redan färdig med sitt omdöme
om boken i början av oktober och skriver:
Stockholm d. 10 okt. 1849.
Tack för din bok. Den är kvick och vad bättre är, den
är på många ställen varm. Jag har läst den med stort nöje.
Själva arten och formen överensstämma helt och hållet med
naturer av ditt lynne och din skriftställareförmåga. Man ser
att det är en yngling som skriver. Jag lyckönskar dig
att vara en av dessa lyckliga människor, som alltid bliva unga;
och jag tror att häruti ligger en bättre komplimang, än om jag
uttryckte min aktning för dina åsikter eller min beundran för
din talang. De förra delar jag i allo — såsom du vet, den
senare delar jag med alla. — Således ett varmt handslag till
härnäst, då jag får personligen tacka dig.
Nyheter härifrån vet jag inga. Politiken lägger jag mig
icke uti och förstår den föga, och även i annat börjar jag
alltmera likna snäckan krupen in i sitt skal. Min värld
drager sig alltmer tillbaka i det förflutna och medeltiden
intresserar mig mera än den nyare tiden. De förhållanden
i vilka vi nu leva äro för småaktiga för att kunna fängsla mera
än för ögonblicket. Jag har under de två senaste åren tänkt
med avund på italienarna, ungrarna, danskarna. De hava
dock ägt någonting att leva för och kämpa för; medan vi
svenskar — —. Dock varför klaga? Kan jag också icke
deltaga i dagens strider, skall jag dock söka avbörda mig min
skuld till fäderneslandet genom att arbeta för en kommande
tid. Det är i nationalitetskänslan, som folket skall hämta
moralisk kraft för framtida strider, och säkert kan jag — efter
mitt ämne — icke bättre verka därför, än genom de studier,
som nu sysselsätta mig. Mitt ibland mina gamla multnade
medeltidshandskrifter arbetar således även jag på »P o 1
i-tiska funderingar av en skandinav», ehuru först
en kommande generation förstår chiffern att tolka deras inre
mening.
Med Konstnärsgillet står det klent till. Hela stiftelsen
ligger i själatåget, och bristen på intresse är så stor, att jag
— ehuru en av déss gamla stolpar .— icke vågar det fruktlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
