Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon av hans samtida. Han älskade Marguerite Lecomte och
lärde henne gravera lika väl som han. Hon lämnade make,
lan<l och förmögenhet för att få leva tillsammans med Watelet.
Världen fördömde dem att börja med; sedermera, emedan de
voro fattiga och gjorde föga buller av sig, glömde man dem.
Fyrtio år efteråt upptäckte man bland omgivningarna av Paris
i ett litet hus, kallat Moulin-joli, en gammal man och en
gammal kvinna arbetande därinne vid samma bord. Den sista
tavlan föreställde Marguerites boning Moulin-joli med denna
devis: cur valle permutem Sabina divitias operosioresl Den
tavlan är infattad i glas och ram och hänger i min
sängkammare ovanför ett porträtt, vartill ingen av hela min omgivning
här sett originalet. Under ett års tid satt personen, som givit
mig detta porträtt, alla nätter tillsammans med mig vid ett
litet bord och levde av samma arbete som jag. Vid
daggryningen skärskådade vi varandras arbeten och superade
sedan vid samma lilla bord, samtalande om skön konst, om
känslor och framtid — framtiden har icke hållit ord. — Bed
för mig, O! Marguerite Lecomte!»
Snart nog hittade dock världen vägen till ovannämnda
undangömda vindskammare. En bokhandlare, frapperad av
en liten novell vid namn »Rose et Blanche», vilken de unga
tu skrivit tillsammans, sökte nämligen upp dem därstädes.
Den lycklige bokhandlaren köpte därpå ett annat
manuskript, helt och hållet skrivet av den unga kvinnan själv,
och publicerade detsamma. Det var — Indiana! Någon
tid därefter åtskildes de båda unga och fortsatte livet var
för sig. Bådas namn höra nu till franska litteraturens mest
lysande, ehuru George Sands vida överglänser Jules
San-deaus. På Indiana följde Valentin e, Jacques och
L e 1 i a ganska hastigt. Dessa arbeten utgöra egentligen det
första stadiet i George Sands konstnärskap.
Här kan naturligtvis ej vara stället att ingå i
specialkritiker över vart och ett av dessa arbeten. Tiden, liksom
herrarnes tålamod, bleve ganska säkert otillräckliga härför,
helst både Jacques och Lelia skulle var för sig, vid en
riktigt utförd kritik, taga ett helt föredrag i anspråk. Indiana,
Jacques och V a 1 e n t i n e kunna icke uthärda en strängare
granskning, såvida de icke lyckas att dessförinnan muta
densamma. Stilen i dessa, liksom över huvud i alla George Sands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
