Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härvid ville hon dock ej att flickan skulle stanna. Nej,
den gamla mamsellen i det lilla huset vid Packartorget — som
på fjorton år, sedan »svåger Anders’» död, aldrig varit ute på
Djurgården för sitt nöjes skull — hon arbetade oavbrutet att
kunna skicka systerdottern till Paris för att där fullkomna sig
i fortepianospelning. Hon hade lyckats och bodde nu ensam.
Blott några stenkast härifrån, tänkte X., gå stora världens
barn, vilka kanske äga milslånga parker, grönskande och
skuggrika, höga terrasser med förtjusande utsikter. De yvas
över sin smak och sin bildning, men de genera sig och
plågas av värmen på Karl den trettondes torg, emedan
»ännu har ingen människa flyttat ut»; under det att strax
bredvid en gammal fattig kvinna, som äger intet annat
att leva av än sina händer och sitt hjärta, som äger inga
andra blommor än några krukväxter, redan för längesedan
nöjd och belåten »flyttat ut» på taket med sitt sybord, dricker
där det kaffe hon själv kokat och njuter av sommaren. Det
är sant, hon måste gå ut genom fönstret och sitta på ett tak;
hon har mitt framför sig en hög och ful brandmur, vilken
stänger all utsikt. Värld, drag på munnen åt den gamla,
det måtte se bra löjligt ut, icke sant?
Hon smuttar på sin kaffekopp, ser ner i grannens
trädgård, varifrån blomsterdoften stiger upp till henne, lyssnar till
clen skuggrika kastanjens susning, till fåglarnas kvitter
uppöver henne, och då hör hon underbara melodier från fjärran:
det är systerdottern som spelar i en guldskimrande salong.
Paris, solstrålar och skuggor, blomsterdoften och livet,
allt håller henne leende sällskap. Lev emanciperad från
världen, du gamla — ungdomlig i hjärta och arbete —
älska och dröm! Hela ditt liv är ett sommarnöje.
»Notarien X.» är Emil Key själv och ingen annan
avvikelse har skett från verkligheten än den att — av
grannlagenhet — den gamla framställdes såsom en ogift
moster. Hon var i stället modern själv, änkefru Willman,
inspektorsdotter från Edshult, som Emil och Marie Louise
Keys förre förmyndare ägde. Hennes man var den tidigt
avlidne musikdirektören Willman och hennes barn voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
