Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emilie Högquist hade haft med sig alla Emil Keys
brev, men förordnat att de skulle brännas omedelbart
efter hennes död. Endast en liten dikt undgick
förbränningen. Den var en hyllning samman med en krans
av lager och rosor, vid något festligt tillfälle
överlämnad från en mindre vänkrets:
I sken av oförgänglig äras dager
uppå den höjd, dit blott de snillen hinna,
som pärlan konst i världens mussla finna,
står du bekransad utav evig lager.
Men ej blott härlig såsom konstnärinna
du tjusa kan: måhända mera fager
du ur vår själ vår skönsta känsla tager
blott som dig själv, som Emilie, som kvinna.
Därför bland vår beundrans lager smyger
så mången purpurblomma sig att fylla
med doft vår själ — och så triumfen ej dig sviker!
Nej, högt ditt namn som konstens drottning flyger,
men vi som hjärtats drottning ock dig hylla,
ty konstnärskronans glans dock för ditt ögas viker!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
